Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
 Bild: Meli Petersson Ellafi
Bild: Meli Petersson Ellafi

Göran Värmby: Elförsörjningen i Sverige måste fungera

Att Sverige, mitt på sommaren, kan lida av elbrist visar hur ogenomtänkt svensk energipolitik är.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Sveriges energisituation är synnerligen bekymmersam. Elbrist i södra Sverige, dåliga ledningar och rekordhöga elpriser gör det lönsamt för energikoncernen Uniper att starta oljekraftverket i Karlshamn. Vattenfall får 300 miljoner av Svenska Kraftnät för att starta reaktor 1 på Ringhals kärnkraftverk för att klara av elbehovet.

Hur blev det så här? Tävlandet i att visa upp hundraprocentigt förnybar elproduktion där Sverige ska visa att vi är bäst har lett till en kollaps i energisystemet - en märklig form av nationalism. Det utopiska har som så ofta i klimatfrågan blivit det godas fiende.

Hade våra politiker, och framförallt Miljöpartiet, i stället satt upp målet att minska koldioxidutsläppen i realistiska steg hade sommarens situation aldrig behövt uppstå. Begreppen förnybart och vindkraft har blivit så heliga kor att logik och tekniska analyser lagts åt sidan. Väderberoende elproduktion som vindkraft kräver att det blåser lagom mycket, minst tre och högst 25 meter per sekund.

Produktionen är svår att planera i förväg. Ju mer vi bygger ut vindkraft desto mer reserv behövs när verken står still. Baskraft (vatten-, gas- eller kärnkraft) som kan leverera el även när det är vindstilla behövs. Hur regeringen och Miljöpartiet kan undgå att ta in dessa fakta är obegripligt.

Sverige bildar tillsammans med Norge, Finland, Danmark, Polen, Baltikum och norra Tyskland numera en region som allt efter behov möjliggör ett visst utbyte av el mellan länderna. Istället för att bara se till Sveriges klimatutsläpp borde man se på de totala utsläppen från denna region.

Vid årsskiftet stängde Vattenfall reaktor 2 på Ringhals, vilket innebär att en stor andel gas- eller kolkraftsel med stora utsläpp av koldioxid måste importeras från i första hand Danmark och Tyskland, då vindkraften inte räcker till. Stängs även Ringhals 1 talar man om ett ökat utsläpp i norra Europa på i sämsta fall ca 8 miljoner ton koldioxid per år (8 gånger mer än Preems omdebatterade ökning).

Svenska Kraftnät räknar med en tillgänglighet för vindkraft på elva procent av kapaciteten under 90 procent av tiden, för kärnkraft är motsvarande tillgänglighet 86 procent. Såväl Ringhals 1 som 2 borde behållas tills mer långsiktiga lösningar har utvecklats.

Något som gått helt under radarn och som skulle kunna vara ett alternativ till att fortsätta med kärnkraft är de tre energimässigt unika gaskombikraftverken i Göteborg och Malmö som i stort sett ligger i malpåse. I dessa är bränslet naturgas och biogas.

Ryaverket i Göteborg – en investering på 2,2 miljarder - har en rekordhög verkningsgrad (92 procent) på grund av att vi i Sverige har fjärrvärmesystem där överskottsvärmen kan utnyttjas på ett helt annat sätt än i Danmark eller Tyskland. Att inte utnyttja dessa tre kraftverk är ett oerhört slöseri med pengar och resurser som beror på Miljöpartiets och regeringens skattepålagor för något år sedan, som gjort anläggningarna olönsamma.

Jakten på fossilfri energi sätter krokben för sunt förnuft. Det är dags för en kompetent långsiktig planering.