Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Holmens pappersbruk i Hallstavik fick nyligen stänga ned produktionen på grund av elkrisen i Sverige.  Bild: Bertil Enevåg Ericson / TT
Holmens pappersbruk i Hallstavik fick nyligen stänga ned produktionen på grund av elkrisen i Sverige. Bild: Bertil Enevåg Ericson / TT

Håkan Boström: Elbristen är inget misstag i MP:s värld – den är själva målet

Den kalla vintern har fått elpriserna att rusa och industrier att stänga ned produktionen. SVT har uppmanat oss att inte dammsuga. I Miljöpartiets värld är elbristen inget undantag, utan ett normaltillstånd att sträva efter framöver.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Enligt Naturskyddsföreningen har vi ingen elkris (DN 14/2). Sverige exporterar på årsbasis mer el än tidigare, främst tack vare energieffektivisering i industrin. Att elpriserna rusar i höjden vid köldknäppar på vintern är heller inget nytt. Så om enskilda företag väljer att dra ned på produktionen tillfälligt är det ett rationellt företagsekonomiskt beslut.

Det kan låta betryggande. Energieffektiviseringen är på riktigt och så sent som 2019 slog Sverige också rekord i elproduktion. Men då stod vattenkraft och kärnkraft för nästan 80 procent av produktionen. I takt med att kärnkraften avvecklas – senast vid årsskiftet stängdes en reaktor – blir elproduktionen allt mer sårbar.

Man kan säga mycket om den storskaliga vindkraftutbyggnaden. Exempelvis att den utgör ett problem för fåglar och boendemiljön i närområdet. Men framförallt är det en opålitlig energikälla. Ett land kan inte basera sina energibehov på kraftverk som står stilla från den ena dagen till den andra oavsett. Liknande problem gäller även solkraften. Lagringskapaciteten från dessa energislag är en flaskhals. Så länge inte det är löst kommer sårbarheten i det svenska elnätet öka för varje kärnkraftsreaktor som stängs av.

Att elproduktionen går som tåget en solig och blåsig dag i oktober är inte till någon som helst tröst en mulen och iskall vinterkväll. Stabiliteten i elnätet är avgörande.

Regeringens politik går i själva verket ut på att öka sårbarheten – det är medvetet. Miljöpartiet kallar det för en ”flexibel elmarknad”. Konsumenternas beteende ska anpassas efter tillgången på el för tillfället, menar MP:s klimatpolitiske talesperson Lorentz Tovatt (RD-motion 2020/21:2725). Han föreslår till och med en ”dynamisk elskatt” för att ytterligare styra enskilda hushålls elanvändning till de dagar och timmar då konsumtionen generellt är lägre. MP vill dessutom ha ett decentraliserat elnät. När elpriset är högt eller det råder brist ska man exempelvis kunna ladda ned el från ett eget batteri.

Det säger sig självt att den här visionen kommer att innebära både kostnader och en massa besvär för enskilda hushåll och industrin. För elleverantörerna blir det också svårt att beräkna hur mycket el som ska levereras om kunderna tvingas bli mycket mer ”flexibla” i sin elanvändning.

Tillfälliga produktionsstopp i industrin, som de vi sett under vintern, är alltså inget misstag i MP:s värld. Det är själva målet. Är då inte detta ett nödvändigt pris för att motarbeta klimatförändringen? Tvärtom. Den viktigaste åtgärden för att minska utsläppen av växthusgaser är att elektrifiera mer. För det behövs större och stabilare elproduktion – inte mer osäkerhet. I synnerhet elektrifieringen av den tunga trafiken kommer kräva enorma mängder elektricitet.

Men MP:s mål är inte att pragmatiskt lösa miljöproblem. Partiets ideologiskt grundade motstånd mot kärnkraften är överordnat. Klimatkrisen ska inte bara lösas så att vi kan fortsätta leva som tidigare. Krisen ska användas för att påverka människors tänkesätt. Ytterst handlar det om att radikalt förändra vårt sätt att leva. Därav inriktningen på att göra vardagen obekväm och skapa dåligt samvete, genom att lägga ett stort ansvar på individen att anpassa sig.

Den som vill värna miljön utan att få allt detta på köpet har faktiskt gott om andra partier att välja på. Det verkar också allt fler inse. I veckan kom en Demoskopundersökning som visar att MP inte längre har högst förtroende i miljöfrågor.