Årets vårbudget från regeringen förvandlades till ännu ett krispaket i raden. Den främsta nyheten (som presenterades redan i tisdags) är att företagens möjlighet att permittera sina anställda utökas. Staten kan nu gå in och betala upp till 80 procent av lönen om företaget betalar de återstående 20 procenten.
Detta är en kraftig förbättring jämfört med det tidigare budet om att arbetsgivaren skulle behöva stå för 40 procent. Permittering är ett alternativ till uppsägning och en metod att övervintra en tillfällig kris utan att förlora värdefull personal. De nya reglerna ska gälla för maj, juni och juli.
Regeringen halverar också till sist räntan för företagare som vill skjuta upp sina skatteinbetalningar. Det som fortfarande saknas är en lösning för de fasta kostnader som många näringsidkare brottas med, framförallt hyra för lokaler.
Regeringen är beredd att kompensera fastighetsägare till hälften för en nedsättning av hyran. Men förslaget har fastnat i EU-kommissionen, eftersom det räknas som ett statsstöd. Här borde regeringen släppa på formaliteterna och helt enkelt strunta i att få åtgärden godkänd från Bryssel. Varje vecka är just nu kritisk för att vi inte ska få en våg av konkurser. Det juridiska får ordnas upp i efterhand.
En annan åtgärd är att arbetsgivar- och egenavgifterna sänks kraftigt för lönedelen upp till 25 000 kronor för max 30 anställda per företag. En åtgärd som ska hjälpa småföretag.
En statlig företagsakut ska också inrättas för små och medelstora företag. Staten ska garantera hos bankerna upp till 70 procent (för i regel max 75 miljoner). Det är en viktig åtgärd då bankerna kan vara ovilliga att låna ut pengar i nuvarande läge trots riksbankens enorma stimulanser. Bankerna tar trots allt en risk och det kan vara svårt för mindre företag att låna pengar även i vanliga fall.
Regeringen höjer även sitt eget utgiftstak i statsbudgeten med 350 miljarder kronor och tar därmed höjd för ytterligare satsningar.
Det kan vara svårt att greppa alla dessa åtgärder. Summorna är ofta astronomiska jämfört med vad som diskuteras i normala tider. Men här handlar det om att göra en akut hjärtoperation på den svenska ekonomin. Patienten måste överleva. Alternativet är massuppsägningar och konkurser som i sin tur skapar nya kriser i en ond spiral. Detta är mer att betrakta som en naturkatastrof än en vanlig lågkonjunktur. Den förstörelse av företag och arbetstillfällen som sker nu slår inte bara mot misskötta företag utan mer eller mindre blint.
Arbetslösheten väntas i år stiga från 7 till mellan 9 och 13,5 procent. BNP väntas falla med mellan 4 och 10 procent. Ljuspunkten är att om krisen hanteras rätt så får vi en positiv ekonomisk rekyl i och med återhämtningen, som i bästa fall kan ta fart redan till hösten.
Det är inte cyniskt att oroa sig för ekonomin i detta läge. Krisen måste ses utifrån ett helhetsperspektiv. De förödande effekterna av en djup lågkonjunktur kommer också slå mot människors hälsa – och inte minst mot ungdomar som inte riktigt hunnit komma in på arbetsmarknaden. Det finns all anledning att försöka komma tillbaka till normalläge så fort det bara går, och så fort vårdkapaciteten tillåter det.
Den svenska strategin är just nu väldigt omdiskuterad. Men hittills pekar kurvorna mot att epidemin inte alls sprider sig lika snabbt som för några veckor sedan. Siffrorna kan verka höga, men de växer inte exponentiellt på samma sätt som tidigare. Förutsättningarna för att ta hand om sjuka fortsätter också att förbättras i takt med att vården ställer om.
Man bör vara medveten om att det inte går att stoppa smittan helt, bara fördröja förloppet i väntan på ett vaccin eller utbredd immunitet till följd av att många tillfrisknat. Med fler tester och utökad smittspårning kommer man kunna hålla den på en låg nivå. En total nedstängning av samhället är däremot av flera skäl omöjlig och icke önskvärd i längden. Flera länder i Europa börjar nu därför lätta på sina restriktioner.
Det kommer vara en lång och knagglig väg tillbaka till normalläge. Men både Sverige, Europa och världen måste ha siktet inställt på att komma dit så snart som möjligt. Vi måste samtidigt försöka hindra både dödliga sjukdomen och förstörelsen av våra ekonomiska grundvalar som pågår just nu. Vi kan inte välja enbart den ena av dessa två utmaningar. Ekonomi är inte bara siffror på ett papper. Den är summan av våra liv och handlingar, våra framtidsutsikter och försörjningsmöjligheter.
