Den styrande alliansen i Göteborg vill införa slumpvisa drogtester i stadens skolor (GP 4/10). Vid en första anblick kan det kanske tyckas som en positiv åtgärd. Staden gör något för att komma till rätta med narkotikamissbruket bland ungdomar.
Men det saknas vetenskapligt stöd för att drogtester i skolan har någon effekt på narkotikakonsumtionen. Både Folkhälsoinstitutet och Statens beredning för medicinsk och social utvärdering har ställt sig skeptiska.
Mot den bakgrunden kan man fråga sig om åtgärden är proportionerlig. Drogtester innebär en inskränkning av den personliga integriteten, även när de som i detta fall formellt är frivilliga. Skolelever står i ett beroendeförhållande till skolan som institution och de har inte rätt att välja bort att gå dit. Drogtester på skolelever kan därmed inte jämföras med drogtester på en arbetsplats, där de kan behöva utföras av säkerhetsskäl. Det finns inget tvång att jobba på en sådan arbetsplats.
Enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, som hänvisar till forskning på området, är droganvändningen högre i socioekonomiskt utsatta grupper. Det gäller i synnerhet tyngre droger och missbruk som får negativa effekter för individen och omgivningen.
Ändå finns det en föreställning det är medelklassens barn som står för narkotikakonsumtionen. Naturligtvis förekommer droger i alla samhällsklasser. Men det går inte att på ett generellt plan säga att det är ”medelklassen” som driver efterfrågan på narkotika, inte ens om man slår ihop all användning.
Att en enkät bland skolelever pekar ut Majorna-Linné som ett högkonsumtionsområde ändrar inte på dessa fakta. Attityden till lätta droger kan säkert vara mer tillåtande i vissa stadsdelar, liksom beredvilligheten att fylla i enkäter. Men det säger väldigt lite om den faktiska konsumtionen.
Föreställningen att de välbärgade driver efterfrågan på narkotika passar dock väl in i ett politiskt narrativ från vänster där skulden för droghandeln – och ytterst gängkriminaliteten – faller tillbaka på den på ytan skötsamma medelklassen. Till och med statsminister Stefan Löfven har försökt plocka politiska poäng på att invånarna i de välbärgade Stockholmsförorterna Djursholm och Danderyd skulle vara skyldiga till de kriminella gängens narkotikainkomster, ett uttalande som kritiserats av expertisen.
Ideologi är en dålig utgångspunkt för att komma till rätta med riktiga samhällsproblem. Slumpvisa drogtester kan säkert avskräcka en och annan skolungdom som skulle ha provat lättare droger vid något enstaka tillfälle. Men det kommer knappast hjälpa de som lider av verkliga missbruksproblem eller befinner sig i en socialt utsatt situation. Risken är snarast att det i vissa kretsar blir en statusmarkör att inte låta sig testas, eller att elever med missbruksproblem drar sig undan skolan ännu mer än idag. Väldigt lite talar för att inverkan på den generella efterfrågan skulle bli annat än marginell.
Av dessa skäl bör staden tänka över hur man bäst använder sina resurser. Riktade insatser och åtgärder mot de ungdomar som befinner sig i riskzonen för ett allvarligare missbruk, som ofta leder in på kriminalitet, är troligen ett bättre sätt att använda pengarna.
