Dåliga skolresultat bland elever med utländsk bakgrund har det rapporterats om flera gånger. På flera invandrartäta grundskolor i Göteborg är snittbetygen och andelen som uppnår gymnasiebehörighet betydligt lägre än snittet. På vissa håll ser det riktigt illa ut.
Men helhetsbilden är inte fullt så mörk som man kan tro. Enligt en nyutgiven studie från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) går det faktiskt relativt bra för ungdomar med utrikes bakgrund i ett längre perspektiv. För dem som tar sig hela vägen till högskolan går det ofta riktigt bra (DN Debatt 6/9).
Forskarna har följt ungdomar, som antingen själva invandrat eller har två utrikes födda föräldrar, upp till 25-årsåldern. Resultatet visar att det främst är gruppen som anländer efter nio års ålder som får problem att hänga med i skolan och etablera sig på arbetsmarknaden. De har en given nackdel av att tvingas lära sig ett nytt språk ”för sent” och inte ha kommit in i den svenska skolgången från början.
För de övriga med utländsk bakgrund ser det dock förvånansvärt ljust ut, trots att även deras förutsättningar generellt är sämre än för infödda. Forskarna förklarar det med en större drivkraft att ta sig upp i samhället. En något större andel av de med utrikes bakgrund har faktiskt tagit examen sju år efter att de börjat på högskolan, jämfört med dem som har inrikes bakgrund. De med utländsk bakgrund har inte heller svårare att etablera sig på arbetsmarknaden.
Forskarna har alltså följt samma grupp individer över tid. Nu ska man komma ihåg att invandringen förändrat sin sammansättning under den långa period som forskarna studerat. Det kan påverka resultatets generaliserbarhet. Det finns skillnader som beror på vilken del av världen man kommer i från. Det tas också upp i studien. Ändå är den viktigaste faktorn vid vilken ålder man anländer till Sverige, enligt studien. Här står vi inför en utmaning eftersom fler har kommit efter nio års ålder på senare år. Denna grupp bör helst behandlas separat både i statistiken och i insatser. Förhoppningsvis innebär den i dag lägre asylinvandringen att just den utmaningen för skolan inte måste bli permanent.
Det finns anledning att ta fasta på det positiva övergripande resultatet. Sverige är ett land där man som invandrad, eller med invandrade föräldrar, har stora möjligheter att klara sig bra. Många tar också den chansen. För en allt för stor minoritet av invandrarungdomarna går det dock dåligt. Vad vi ser är en stor skiktning inom gruppen, där vissa lyckas över förväntan och andra dras ned i sociala problem och i värsta fall kriminalitet.
Problembilden gäller framför allt pojkar och unga män. Det är ungefär dubbelt så många kvinnor som tar ut högskoleexamen – och det gäller för övrigt både inrikes och utrikes födda. Det är med andra ord hög tid att lämna gamla förlegade föreställningar om att skolan ska prioritera flickor och att pojkar alltid har en fördel av att vara pojkar. Tvärsom håller svensk skola på att skapa ett könsgap till pojkarnas nackdel, vilket får negativa konsekvenser för hela samhället – och i synnerhet för pojkar i utsatta områden.
Nära en tredjedel av alla unga vuxna i Sverige i dag har utländsk bakgrund. Det är ingen liten fråga hur det går för dem. ESO-studien ger anledning till optimism. Och det gör även det faktum att andelen sysselsatta i den invandrade delen av befolkningen på senare år gått upp.
De uppmärksammade problemen med gängkriminalitet, hedersvåld och dålig integration bör inte skymma detta faktum. Det som håller på att ske är en tydlig uppdelning av den invandrade befolkningen i en större grupp som det går bra eller till och med mycket bra för och en mindre grupp som det går dåligt eller riktigt dåligt för.
Sverige har helt enkelt ett ganska starkt inslag av social rörlighet – ansträngning lönar sig. Forskarna påpekar också att det funnits en problematisk tendens att kollektivt se invandrarungdomar som offer när de flesta snarare utmärks av driv och höga ambitioner.
Sverige ser inte ut att cementera klasstrukturen efter etniska skiljelinjer, såsom i en del andra länder. Möjligheten att bli en del av medelklassen är god. Däremot riskerar vi att få en etniskt präglad underklass om vi inte bättre hanterar situationen för de ungdomar med sämst förutsättningar att bli en del av det svenska samhället. Det kräver en kombination av stöd, krav, tydlighet och konsekvens.
