Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Kommunstyrelsens ordförande i Landskrona, Torkild Strandberg (L). Bild: Johan Nilsson/TT

Det finns lösningar på kommunernas kris

Det senaste halvåret har krisrapporterna från svenska kommuner avlöst varandra. Det har handlat om växande socialbidragskostnader, slumbostäder i gamla bruksorter och otrygghet i städer som aldrig tidigare förknippats med omfattande brottslighet.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Det har bidragit till att göra den politiska debatten rimligare. Men det ligger också något yrvaket över rapporteringen. I praktiken har det som numera beskrivs som de stora nationella frågorna under lång tid varit vardag för politiker och väljare på många håll i Sverige.

Politiken har en mycket lång resa framför sig. På många platser befinner man sig sannolikt bara i början av en process där bidragsberoende kommer att gå i arv, där vi får se framväxten av ett mer eller mindre permanent låglöneproletariat och där otryggheten får människor att ändra sina beteenden.

Samtidigt finns det exempel på kommuner som lyckats bryta den typ av samhällsutveckling som nu står i centrum för debatten. En sådan är Landskrona.

I efterhand framstår Landskronas kommunalval 2006 som en föraning om de senaste årens nationella politiska debatt. Otryggheten i stadskärnan och de kriminella ungdomsgängen var den helt dominerande frågan för väljarna då. Samtidigt försökte Socialdemokraterna som alltid hade dominerat den lokala politiken att tona ned problemen.

Efter valet kunde Liberalerna, som drivit en kampanj som handlade om att bryta otryggheten, ta över styret tillsammans med Moderaterna och Miljöpartiet. Det blev början på ett systematiskt arbete för att vända utvecklingen. Det har handlat om nära samarbete med polisen, om kommunala ordningsvakter och kameraövervakning, men också om att locka näringsidkare till stadskärnan. Resultatet har blivit kraftig minskning av antalet anmälda brott.

Även rapporterna från kommuner som Filipstad och Hagfors om höga socialbidragskostnader till följd av att personer som är beroende av försörjningsstöd flyttar till kommunen har sin parallell i Landskrona i början av 2000-talet. Efter industrikrisen i början av 1980-talet stod många lägenheter i kommunen tomma.

Det gjorde Landskrona attraktivt för nyanlända som ville slippa bo på flyktingförläggningar och för kommuner som ville bli av med sina kostnader för socialbidrag. För att sätta stopp för detta införde kommunen tillsammans med flera stora privata fastighetsägare en uthyrningspolicy som innebär att den som får ett hyreskontrakt måste ha en inkomst som inte kommer från försörjningsstöd.

Detta innebär naturligtvis inte att problemen är lösta. På senare tid har staden exempelvis drabbats av flera uppmärksammade sprängdåd. I Landskrona ligger även miljonprogrammet Karlslund som finns med på polisens lista över särskilt utsatta områden.

Att vända utvecklingen i Karlslund är idag en av det blågröna styrets främsta prioriteringar. Det som kommunalrådet Torkild Strandberg (L) beskrev i en debattartikel i Dagens Samhälle häromdagen: “De som bor i utsatta områden är som folk är mest. De vill bryta utanförskapet. De flesta vill arbeta. De vill att deras barn ska lyckas i skolan. Framför allt vill de att de kriminella som skapar oro och otrygghet försvinner från gatorna”, konstaterade Strandberg" (18/10). Orden är snarlika de iakttagelser som statsvetarprofessorn Peter Esaiasson gjort i den nyutkomna boken “Förorten” som handlar om Hjällbo och Bergsjön (Timbro förlag).

Nyligen presenterade opinionsinstitutet Novus en undersökning som visade att 55 procent av väljarna känner sig otrygga eller mycket otrygga med dagens politiska ledarskap. Samtidigt säger 59 procent att de tror att barnen i Sverige idag kommer att växa upp till ett sämre samhälle.

I samband med presentationen av undersökningen talade Torbjörn Sjöström på Novus om Sverigedemokraterna som en nödbroms för väljare som ser att samhällsutvecklingen går åt fel håll. Samtidigt konstaterade han att det viktiga just nu egentligen borde vara vilka partier som förmår att leverera konkreta resultat i en annan riktning.

Det som gör Landskrona intressant är framförallt den långsiktighet och systematik som i mer än tio års tid präglat styrets arbete med att lösa samhällsproblem snarlika de som idag dominerar den nationella debatten. Det är något som skulle kunna inspirera alla politiker som vill lägga grunden för en ny, verklighetsförankrad, mitten i svensk politik.