Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Ernst Henry Photography
Bild: Ernst Henry Photography

Adam Cwejman: Det är inte SD som gör att Sverige påminner om Ungern

Politiserad kulturpolitik, godtyckliga regler för presstöd och statliga granskningar av oberoende press. Sverige har på flera sätt kommit att likna länder vars utveckling det ofta varnas för.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Delegationen för migrationsstudier (Delmi) släppte nyligen en policybrief med titeln "Interaktiv rasism på internet, i pressen och politiken" i vilken docenten Mattias Ekman anklagar bland andra Svenska Dagbladets och Göteborgs-Postens ledarsida för att "normalisera" rasism. Flera skribenter, däribland Ivar Arpi och Bulletins Per Gudmundson namngavs i studien.

Delegationens ledamöter utses av regeringen och dess kansli befinner sig i Regeringskansliet. I praktiken sorterar kommittén under Justitiedepartementet och det är justitieministern som fattar beslut om anställningar. Syftet med kommittén är att tillhandahålla "underlag för hur den framtida migrationspolitiken kan utformas".

Underlaget som regeringen fått i "Interaktiv rasism på internet, i pressen och politiken" är att privata mediekanaler i Sverige torgför högerextrema åsikter, främlingsfientlighet, rasism och ger dem en städad front. Analysen bygger på antagandet att det inte existerar någon som helst kritik mot migrationspolitiken (av det slag som efterfrågar mer reglering) som inte per definition anknyter till högerextremt tankegods.

Med en teoretisk utgångspunkt som bygger på ett cirkelresonemang är det förstås logiskt att knyta ihop samtliga som förhållit sig kritiskt till migrations- och integrationspolitiken under det gångna decenniet med högerextremism.

Trots den akademiska fernissan är det uppenbart att studien är ohämmat politisk (och ensidig) i sin kritik av texterna som valts ut som exempel på den spirande högerextremismen i svenska tidningar.

Forskare ska vara fria att skriva vad de vill. Men nu är det faktiskt på uppdrag av en statlig kommitté som denna politiska opinionsbildning kablas ut, även om den från början finansierats av Vetenskapsrådet.

Publiceringen står Delmi för, inte ett universitet. Och det är inte särskilt långt från Delmi till Justitiedepartementet. Detta gör hela publiceringen till en av raden av fall då svenska myndigheter låter politisk opinionsbildning bli en del av myndighetsutövningen.

Det är inte helt olikt det som sedan länge skett i Ungern. Under pandemin har tankesmedjan Századvég, nominellt fristående från regeringen, men med täta band till den, kontinuerligt rapporterat om påstådd desinformation under pandemin. Inte oväntat har sådant som har varit till Fideszregeringens nackdel och "mot beprövad vetenskap" belagts med beskrivningen "fake news".

Nu har Századvég inga officiella band till Fideszregeringen (till skillnad från Delmi) men likheterna med Delmis verksamhet är stora. För några år sedan skedde opinionsbildningen inte ens via en statlig kommitté utan direkt på regeringens hemsida. Under alliansregeringen instiftade integrationsminister Erik Ullenhag en informationssida som syftade till att säkerställa att allmänheten fick en i hans ögon korrekt och regeringstillvänd bild av migrationen till Sverige.

Likheterna med Ungern slutar inte med likheterna mellan Delmi och Századvég. Myndighetskontroll av vad som skrivs i privata medier, vilket blivit allt vanligare i Ungern, är betydligt mer allvarligt än någon skrivbordsprodukt likt den Delmi producerat.

Snart kan nämligen svenska mediekanaler stå utan presstöd om de skulle skriva sådant som Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) anser vara desinformation. I början av april beslutade myndigheten om nya föreskrifter för mediestöd. Det handlar i praktiken om att frångå dagens betydligt mer neutrala presstödssystem till förmån för ett regelverk som är betydligt mer sårbart för politisk godtycklighet.

Enbart mediekanaler med "redaktionellt innehåll av hög kvalitet" kan få stöd. Nyhetsmedier som sprider desinformation eller vilseleder kring vetenskap anses inte ha ett redaktionellt innehåll av hög kvalitet. Eftersom Delmi nu konstaterat att innehåll i texter publicerade i GP och SvD är "felaktigt" ställs frågan på sin spets: Hur påverkar detta MPRT:s bedömning?

Exemplen på en "Orbanifiering" av svensk myndighetsutövning kommer just nu inte från Sverigedemokraterna, de vanliga mottagarna för kritik av slaget att de vill ha "det som i Ungern", utan från den sittande svenska regeringen.

En statligt sanktionerad rapport är kanske inte en stor sak för världen. Och ännu finns ingen konkretisering av hur MPRT egentligen kommer tillämpa sina nya kriterier. Men bidragssystem som omfattar miljarder kronor är redan underställda politiska riktlinjer. Vår "Orbanifiering" har således redan ett par år på nacken.

I rapporten "Så fri är konsten" från Myndigheten för kulturanalys konstateras att principen om armlängds avstånd inte går att upprätthålla i Sverige. Det saknas "skydd mot politiskt inflytande över konstnärligt innehåll".

På lokal nivå sker målstyrning som riskerar påverka den konstnärliga friheten negativt. De som söker bidrag från offentligt håll tillfrågas om hur de ska integrera "ett jämställdhets-, hbtq-, mångfalds- och interkulturellt perspektiv i sin verksamhet".

Liknande målstyrning är på samma sätt ett problem i inte bara Ungern utan även Polen. Det är främst färgtoningen på kraven som skiljer sig åt. Ett exempel är den polska regeringens kritik mot krigsmuseet i Gdansk som utpekades för att inte i tillräckligt hög utsträckning begränsa sig till de polska krigserfarenheterna.

Att institutioner med statliga band agerar precis som i Ungern eller Polen har inte föresvävat svenska regeringsföreträdare eftersom just deras syfte är sprunget ur något positivt och progressivt - kritik av påstådd främlingsfientlighet och förespråkande av jämställdhetsperspektiv - medan den polska kritiken mot museet i Gdansk härrör från ett nationalistiskt perspektiv.

I Sverige varnas det för påstådd främlingsfientlighet, rasism, desinformation och klimatförnekelse. I Ungern är det utländskt inflytande, anti-ungersk påverkan och desinformation som uppmärksammas från statligt håll.

Premierande av det goda och utpekandet av det avvikande, såväl i Ungern som i Sverige, motiveras förstås alltid med vällovliga motiv. Båda länderna agerar på ett sådant sätt som anses överensstämma med den gängse demokratiska värdegrunden i respektive land. Men innehållsskillnaden till trots, principen om politisk styrning av offentligheten är faktiskt densamma.

LÄS MER: Hur värdegrunden blev ett maktmedel för en ny överhet

LÄS MER: När staten kartlägger medborgarna

Varningarna för en "ungersk utveckling" i Sverige har visat sig vara alltför närsynta. Det är inte under en SD-regering som Delmi har instiftats eller kulturstödet har villkorats politiskt. Både kulturstödets politisering och Delmis instiftande skedde under den förra alliansregeringen.

Det är lätt att se flisan i din broders öga men missa bjälken i det egna ögat. Det är nog dags att sopa upp med "auktoritära tendenser" framför egen dörr innan den svenska regeringen uppmanar andra att göra det.