Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Peter Hjörne Bild Stefan Berg Bild: Stefan Berg

Peter Hjörne: Den "vanliga" politikens återkomst

Flera opinionsundersökningar visar att frågor som migration, kriminalitet och välfärdens kapacitet åter är på väljarnas dagordning. Regeringen, riksdagen och de politiska partierna har en intensiv höst att vänta.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I GP/Sifos senaste väljarbarometer, som publicerades förra lördagen, tappar Socialdemokraterna rejält, hela 2,2 procentenheter sedan juni. De når 27,8 procents stöd. Det är i nivå med valresultatet men mycket bättre än före coronakrisen då S i flera undersökningar fick se sig passerat av SD som största parti. Liberalerna, Centern, Sverigedemokraterna och Moderaterna ökar alla med 0,8 procentenheter. För Liberalerna innebär det att de för första gången på länge hamnar över riksdagsspärren. Enligt statsvetarprofessorn vid Göteborgs Universitet Jonas Hinnfors så beror förändringarna framför allt på att migrationsfrågan och brott och straff återkommit i debatten.

Borgfreden i det tidiga coronaskedet är också bruten och det är numera fritt fram att diskutera hur regeringen sköter smittbekämpningen. Liberalernas opinionsframgång beror sannolikt på att Nyamko Sabuni har blivit mer synlig och att partiet kommit med tydliga krav inför budgetförhandlingarna, måhända en fingervisning om att borgerlig opposition belönas bättre än att vara stödparti till socialdemokratin.

För Miljöpartiet fortsätter den profillösa golgatavandringen i skuggan av storebror S. Av detta drog språkröret Isabella Lövin slutsatsen att det bästa för partiet är att hon avgår. Det är tveksamt om det hjälper ett parti som har en osviklig förmåga att hamna fel trots att miljöfrågorna aldrig varit så aktuella och akuta som nu! Ett nytt språkrör kan innebära att Miljöpartiet blir mindre kompromissvilligt i förhållande till Socialdemokraterna. Det och trätan om migrationen kan mycket väl sluta med att MP lämnar regeringen. Då förlorar emellertid partiet både makt och de profileringstillfällen som regeringspositionen ger.

Två andra nyligen publicerade opinionsundersökningar, DN/Ipsos och SVT/Novus, visar ungefär samma siffror som Sifo. S backar till 27-28 procent väljarstöd, M och SD ökar och landar båda runt 20 procent. Däremot ligger MP strax över riksdagsspärren medan L hamnar någon procentenhet under.

Samtidigt som Socialdemokraterna backar i opinionen faller förtroendet för statsministern kraftigt. En Sifoundersökning för Expressen visar att 39 procent har ganska eller mycket stort förtroende för Stefan Löfven. Det är en tillbakagång med åtta procentenheter sedan junimätningen. Ulf Kristersson når 34 procent, en bit efter den avgående Jonas Sjöstedts 38 procent. Jimmie Åkesson och Annie Lööf hamnar på cirka 25 procent - den enda likheten dem emellan.

Således: coronaeffekten i politiken avtar. Det innebär på intet sätt att pandemin är över men krissamlingen bakom statsministern och regeringen har minskat påtagligt. Andra frågor har fått företräde och pockar på uppmärksamhet.

Gängkriminaliteten och det grova våldet, det som moderatledaren Ulf Kristersson kallar Sveriges andra pandemi, är en sådan fråga. Det har nått groteska och helt oacceptabla nivåer. Gangsters som upprättar vägspärrar. Kriminella gäng som samlas på Posthotellet i centrala Göteborg för att förhandla. Hot och våld mot vittnen och anmälare. Skjutningar, ibland rena avrättningar. Sprängningar. Rån, tortyr, kidnappningar och våldtäkter. Parallella samhällen med egen rättsskipning. Otryggheten och rädslan sprider sig.

Det är ingen överdrift att påstå att medborgarnas tålamod är slut. Det behövs ett batteri av åtgärder för att stävja eländet och återta makten över gatorna från de kriminella. Det måste innebära "hårda tag" - det som vänstern alltid skytt och kritiserat. Det går inte att gulla eller prata bort det råa våldet. Offren, inte förövarna, skall prioriteras. Aningslösheten måste få ett slut.

I fredagens GP skrev Arne Larsson i en analys: "Alla partier bär sin del av skulden". Han har rätt. Nu måste alla partier ta ansvar för att med kraft påbörja den mödosamma vägen tillbaka till ett tryggt och säkert Göteborg, ett tryggt och säkert Sverige. Annars eroderar mellanmänsklig tillit och förtroendet för samhället, det som är välfärdstatens guld.

Migrationsfrågan är också på väg ur coronaskuggan. I somras sprack migrationsförhandlingarna mellan Socialdemokraterna och de borgerliga partierna. Sverige behöver en stramare invandringspolitik för att lösa den integrationsskuld som plågar vårt land och som är en delförklaring till gängkriminaliteten.

Philip Botström som är ordförande för socialdemokraternas ungdomsförbund SSU överraskade i en SVT-intervju. Han vill att hans parti tar krafttag mot gängkriminaliteten och han ser en koppling mellan segregation och våldsbrott.

– Jag vet att de allra flesta unga vill ha en migrationspolitik som överensstämmer med vår integrationskapacitet, sa Botström. Bättre kan det inte sägas, med tillägget "inte bara de unga".

Försvaret, skolan, vården, omsorgen, klimatet gör come back och får förnyad aktualitet av coronapandemin, en kris som blottlagt vad Stefan Löfven kallade "stora revor i välfärden". Till det kommer de problem som pandemin skapat: arbetslösheten, företag som går på knäna, kultursektorns kris, idrottens bekymmer och dråpslaget mot besöks- och resebranscherna.

Regeringen, riksdagen och partierna har en svettig höst framför sig. Det parlamentariska läget är svårt och frågorna och problemen som synes många. Då gäller det att välja vad som är viktigt och inte minst välja bort det som inte är nödvändigt, att ta bort "fett i systemen" för att ha resurser för det som är välfärdsstatens kärna - utan att snöpa näringslivet eller individer med nya pålagor!