Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Kajsa Dovstad: Den som väntar på fängelse väntar för länge

Politikerna vill skärpa straffen, men var ska brottslingar sitta av sina straff när samtidigt gamla fängelsen ratas och läggs ner?
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Rapporten “Kriminalvårdens platskapacitet 2021-2030” kan verka som torr läsning. Men innehållet är skrämmande: Svenska fängelser och häkten är överfulla – och så kommer det fortsätta att vara.

Redan i dag brister rättsstaten. Dömda väntar på att straff ska verkställas till följd av platsunderskottet. Under tiden går de fria och kan utföra nya brott. En av de två misstänkta för knivmordet på Odinsgatan tidigare i april väntade exempelvis på att få avtjäna ett två-årigt fängelsestraff.

Toppnoteringen 2696 personer i kåken-kön sattes i juli i fjol. Beläggningsgraden på fasta anstaltsplatser var i genomsnitt 103 procent under 2020. Kriminalvården klarade inte av att helt genomföra sina uppdrag, skriver myndigheten i sin årsredovisning. Icke-medborgare som dömts till utvisning eller är för våldsamma för Migrationsverkets förvar kunde till exempel inte alltid tas emot.

Tillståndet är allvarligt. I ett rättssamhälle måste hela rättskedjan fungera: Polisen ska ta fast lagbrytare, domstolarna döma dem och Kriminalvården se till att de straffas.

I höstas gick Kriminalvården upp i stabsläge. 300 akuta platser har skakats fram, bland annat genom att göra om besöksrum och installera våningssängar. Att låta kriminella dela rum är måhända inte en bra lösning, men den bästa givet omständigheterna.

På längre sikt är läget om möjligt ännu mer prekärt. Trots att det byggs ut och byggs nytt – bland annat fördubblas platserna på Skogome-anstalten på Hisingen – kommer fängelserna inte att räcka till.

Därför är det oroväckande att Kriminalvården också planerar att avveckla en hel del lokaler. Ett bra exempel är Kalmar, där det förvisso byggs en ny jätteanstalt som kan husera 350 brottslingar, men där det gamla fängelsets 60 platser samtidigt försvinner.

Visst, de gamla cellfängelserna är med sina kompakta, mindre, centralt belägna byggnader, i och för sig vackra, men svåra att modifiera för alla typer av modern kriminalvård. Men de kan fortfarande vara funktionsdugliga. 1800-talsfängelset i Härnösand återöppnas med 94 platser om ett år. I Karlskrona är den gamla kåken Vita Briggen till salu för en spottstyver, och skulle på kort tid vara redo att korta kriminalvårdskön med ett knappt hundratal.

Om Kriminalvården vill. Myndighetens inriktning är att ställa om till färre men större enheter. Riksrevisionen har i många år pressat på med rapporter om kostnadseffektiv kriminalvård. 300 platser per enhet anses ge optimala stordriftsfördelar. Kriminalvård är dock mer komplext än ramarna för en företagsekonomisk kalkyl. Bland annat kan gängbildning förhindras genom att separera kriminella över både enheter och geografiska avstånd.

Viktigast är att Kriminalvården verkställer sitt grunduppdrag: Att den som döms snart sonar sitt brott.

Brister en länk brister hela rättskedjan. Polisens utmaningar är välkända, straffsatserna diskuteras allt flitigare och brottsförebyggande åtgärder har länge haft en central roll i samhällsdebatten. Krisen inom Kriminalvården har kommit lite i skymundan, men är inte mindre allvarlig för det.