Under de senaste åren har försvarssamarbetet mellan Sverige och Finland fördjupats. Vi har gemensamma övningar, gemensam operationsplanering, synkroniserat materiel och möjlighet för marktrupper att öva på varandras territorium.
Men nu har det börjat gnissla mellan länderna. Orsaken är att Sveriges statsminister Magdalena Andersson uppvisat en förbluffande nonchalant attityd gentemot Finland. Det är inte bra, inte för relationen mellan länderna och inte för Sveriges säkerhet.
Framför allt är det statsministerns sätt att tala om Nato som väckt ilska på andra sidan Östersjön. För några dagar sedan sa Magdalena Andersson att ett svenskt Natomedlemskap skulle ”destabilisera” säkerhetsläget i vår del av Europa. Finländska experter tolkar det som att Sverige inte skulle stödja grannlandet militärt om behov skulle uppstå.
”Om en Natoansökan ses som en för stor risktagning för Sverige, kan man anta att det enligt samma logik vore betydligt värre att backa upp Finland i krig”, sa Charly Salonius-Pasternak, forskare vid Utrikespolitiska institutet i Helsingfors, till HBL (9/3). Något Magdalena Andersson sedan försökte avfärda – med orden att vi inte skulle ”förhålla oss passivt” om Finland attackerades. Vad innebär det?
I ett uppföljande uttalande sa Andersson att ”Finland har självklart rätt att göra sina säkerhetspolitiska val” (DN 10/3). Vilket är sant, men det signalerar knappast en finsk-svensk enighet och lyhördhet från svensk sida.
Kritiken i Finland riktas också mot hur svenska socialdemokrater diskuterar Nato. I Finland har alla riksdagspartier, även de som tidigare varit kritiska, öppnat upp för att diskutera för- och nackdelar med ett medlemskap. Som statsminister Sanna Marin uttryckt det: att inte gå med är också ett val som får konsekvenser. Den finländska riksdagen ska utreda ett Natomedlemskap som en del i en bredare säkerhetspolitisk analys. Republikens president Sauli Niinistö har sagt att en eventuell Natoansökan ska föregås med en debatt som är ”noggrann” men utan fördröjning (HBL 10/3).
I Sverige däremot säger statsministern att en Natodiskussion inte är en del av den säkerhetsanalys som den svenska regeringen ska göra.
Det är en helt felaktig strategi. Frågan om svenskt Natomedlemskap måste utredas noggrant och på ett seriöst sätt. Sverige kan inte gå med i Nato om inte Socialdemokraterna svänger, och det är inte bra om Nato blir en valpolitisk slagpåse. Därför måste S göra som kollegerna i Finland och släppa prestigen. Neutralitetspolitiken sitter djupt i självbilden, men nu måste man prioritera Sveriges säkerhet.
I det ingår att värna försvarssamarbetet med Finland, och att vara tydlig med att ett eventuellt Natomedlemskap är en gemensam sak. Statsminister Magdalena Andersson måste omedelbart ändra attityd. Det vore skadligt att rasera det ömsesidiga förtroende som byggts upp mellan länderna under nästan tio år.
