Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Bild: Ernst Henry Photography

Håkan Boström: Den som är vis inser expertstyrets begränsningar

Att pilkastande apor är lika bra på att förutse framtiden som ekonomiska experter borde egentligen inte förvåna. Det är vår egen ovilja att behöva använda omdömet som ligger bakom övertron på expertisen.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Det är ingen hemlighet att svenskarna i snitt är högt belånade. Enligt Riksbanken utgör belåningsgraden hela 185 procent i förhållande till hushållens disponibla inkomster. En avgörande orsak bakom detta är åren av historiskt låga räntor. Situationen innebär naturligtvis en risk för svensk ekonomi. Skulle räntorna av någon anledning stiga kommer det slå hårt mot konsumtionen.

Samtidigt är det egentligen ingen som vet hur ränteläget kommer utvecklas framöver. I praktiken är det svårt att ens tala om ett ”normalt ränteläge” om man inte tillåter sig undantagsperioder på flera decennier, vilket gör frågan rent akademisk.

En ny studie som Sveriges Radio rapporterar om (2/1) bekräftar svårigheten att göra träffsäkra prognoser. Forskarna har jämfört experternas förutsägelser om ränte- och valutakurser sedan 1990-talet och kommit fram till att ingen expert lyckas bättre än tesen att "dagens växelkurs även blir morgondagens”.

Det påminner om en liknande studie där pilkastande apor (det vill säga slumpen) lyckades bättre än experterna i sina aktieplaceringar. Om man tänker efter är det här inte så konstigt som det låter. Börs-, valuta- och räntekurser styrs av förväntningar. Framtiden är så att säga redan intecknad i dagens värdering. Det som kan ändra på kursen är ny information och den kan man per definition inte prognosticera. För att en expert ska kunna slå slumpen måste denne antingen ha tur eller sitta inne på exklusiv information.

Till saken hör också att en modern ekonomi är så pass komplicerad och beroende av olika variabler att prognoser blir svåra även för den mest exklusivt insatte i dagens ekonomiska och politiska förhållanden.

Expertis kan möjligen hindra oss från att begå vissa historiska misstag, men den är aldrig någon garanti för framtiden. Vår benägenhet att vilja tillskriva expertisen mer kunskap än vad som är möjligt att ha, grundar sig i hög grad på att vi skyr osäkerhet. Vi vill helt enkelt att expertisen ska sitta inne på profetiska kvaliteter trots att det är omöjligt. Det gäller i privatekonomin så väl som i politiken.

Ekonomisk expertis sysslar inte bar med prognoser utan även med kontroll. Den fungerar inte sällan på samhällsnivå som medskapare av sina egna kunskapsförutsättningar. Om människor lärs att bete sig mer rationellt så blir deras beteende mer förutsebart, vilket i sin tur stärker experternas analysförmåga. Naturligtvis sker denna lärprocess mer genom ekonomiska signaler och styrning än genom ekonomisk utbildning. Men lära och samhällsinstitutioner hänger samman. En modern nationalekonom har inte mycket att bidra till förståelsen, eller styret, av ekonomin i ett primitivt jägar- samlarsamhälle – eller ens en medeltida bondby.

Att förstå expertisens, liksom samhällsforskningens, bundenhet till det redan passerade och förhandenvarande är också en nyckel till att förstå dess begränsade förmåga att sia om framtiden. Samhället befinner sig i ständig förändring. Det gör även vår kunskap om det. Vilket är anledningen till att ledarskap kräver ett stort mått av kreativitet och omdöme, snarare än att enbart köra vidare i invanda hjulspår.

Just den balansgången, mellan kontinuitet och förändring, mellan frihet och kontroll, är en utmaning i såväl det lilla livet som det stora. Det kräver erfarenhet, eller mod och tur, som kan kanaliseras till ”vishet”. Men visheten lämnar till skillnad från experterna inga garantier.