Den ekonomiska krisen i Sverige riskerar snart att vara det enda vi pratar om. Även om en global pandemi samtidigt råder.
Vill man förstå varför det snart kommer bli så är det bara att läsa resultaten från den enkät som branschorganisationen Svenskt Näringsliv skickade ut till 8000 svenska företag. 39 procent av de svarande företagen upplever redan finansierings- och likvditetsproblem.
En tredjedel uppger att de redan har, eller kommer att varsla personal. Hälften av alla företag kommer att använda sig av lönesubventioner vid korttidspermitteringar. Något färre än hälften uppger att de kommer att begära anstånd om att betala in skatten.
Börskraschen är redan nu ett faktum och snart kommer de långsiktiga ekonomiska effekterna börja kännas. På många sätt kommer det vara betydligt allvarligare än själva smittspridningen med allt vad det innebär i mänskligt lidande.
Ekonomiska problem av detta slag får nämligen konsekvenser för folkhälsan långsiktigt. Ekonomisk depression har en mycket hög kostnad i antal liv. Tillgångar kan komma att säljas av i panik. Arbetslösheten kan stiga skarpt och många blir oväntat beroende av offentlig försörjning.
Regeringen har varit tydlig: Ekonomin ska räddas. En rad åtgärder har föreslagits. Det är lovvärt. Men otillräckligt. Problemet är detaljerna i åtgärderna och att det är svårt att utforma något på kort varsel som fungerar snabbt och smärtfritt. Regeringen ska inte klandras - det här är en exceptionell situation. Men det kommer faktiskt behövas betydligt mer och det snabbt.
Korttidspermitteringen som föreslagits är enligt Erik Sjölander på branschorganisationen Småföretagarna en komplicerad åtgärd som först får effekt om ett tag. Det byråkratiska nålsögat är litet och riskerar att utelämna många av de hårdast drabbade. Lånen till företagen som har ont om likvida medel är belagda med en ränta på 1,25 procent samt en månatlig kreditavgift på 0,3 procent. Risken blir att lånen bara utgör en skuldfälla som försenar konkursen för många.
Att staten tar över sjuklöneansvaret är välkommet men det gäller först från första april. Problemen har vi redan nu i mars. Sedan har vi det utökade anståndet att betala in skatten. Den åtgärden är inte så mycket en räddning som en livlina med en tidsfrist. De som skjuter upp sin skatt, får dels betala ränta på den kommande inbetalningen, men måste också ha beloppet som de fått anstånd på i kassa nästa år.
Anståndet är ett sätt att skjuta problemet med dålig omsättning framför sig. Vill regeringen verkligen undvika en våg av konkurser så måste de tids nog utfärda en skatteamnesti. Det vill säga att en rad företag helt slipper att betala in skatten. Eller att anståndet skjuts fram ytterligare något år så att fler företag kan återhämta sig från kraschen och ha kassa nog att betala för sig.
På kommunal nivå finns en del som kan göras. Tillstånd för uteserveringar har getts redan nu i Göteborg. Det är utmärkt. De senaste dagarna har varit fantastiskt soliga. Folk kan besöka sina favoritkaféer utan att behöva trängas i en liten lokal. Men det finns mer att göra än så: Släpp på regelivern. Slopa avgifterna för att söka de många tillstånd som krävs för verksamheter under en halvårsperiod. Det kommer kosta. Men kostnaden på sikt när företag går omkull kommer vara betydligt högre.
Ska svensk ekonomi överleva detta måste åtgärderna för att rädda landets företag vara betydligt mer aggressiva än vad som nu är fallet. Situationen är kritisk. Ju fler konkurser som kan undvikas när paniken är som störst ju enklare blir återhämtningen.
Svenskt välstånd bygger på att vi har ett livskraftigt näringsliv, från caféet i gatuhörnet till biltillverkare som Volvo. Beslut som fattas nu kan avgöra om Sverige bara drabbas av en kraftig ekonomisk chock eller om vi går in i en långvarig ekonomisk depression vars kostnad i mänskligt lidande vida kommer överstiga det som smittspridningen utkräver av samhället.
