Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Snart försett med varningsetikett.  Bild: Hasse Holmberg / TT
Snart försett med varningsetikett. Bild: Hasse Holmberg / TT

Håkan Boström: De vill att du ska skämmas när du dricker

EU-kommissionen vill sätta varningstexter på öl- och vinflaskor. Något stöd för att det skulle påverka folks beteende finns inte. Men allt fler påbud syftar till att vi ska ha dåligt samvete under täckmantel av ”medvetandegörande”.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

De flesta förknippar en flaska vin på middagsbordet eller en öl på krogen med gemenskap och avslappning. De stunder som får vardagen att gå runt. Nu vill emellertid EU-kommissionen hälla smolk i glädjebägaren. Alla alkoholhaltiga drycker ska nämligen förses med varningstexter, ett förslag som välkomnas av Socialdemokraterna i Europaparlamentet (SVT 3/2).

Texterna, som påminner om de som redan finns på tobaksprodukter, ska upplysa om att alkohol ökar risken för cancer. Det är förstås riktigt i sak. Men behöver vi upplysas om det varje gång vi ställer fram en vinflaska på bordet?

För sju år sedan beställde dåvarande Folkhälsomyndigheten en studie om effekten av varningsbilder på cigarettpaket. Sagt och gjort. Forskarna på Karolinska institutet gjorde en forskningsöversikt där man gick igenom studier på området. Resultatet: det finns inga belägg för att varningsbilder hjälper folk att sluta röka. Det var dock uppenbarligen inte vad myndigheten ville höra. I varje fall vägrade man betala för studien, till forskarnas stora förvåning (SvD 16/12 2013). Det dröjde inte heller mer än ett par år förrän varningsbilderna dök upp på cigarettpaketen. Även då var det ett EU-initiativ i botten.

Varningstexter och bilder kan påverka människors attityder till alkohol och tobak, men påverkar som sagt sällan människors beteende. Ändå ska vi ständigt upplysas om det skadliga i vår livsstil. Det här är en genomgående trend. Skuldbeläggning har blivit ett nytt myndighetsinstrument.

Givetvis är det bra för folkhälsan om färre röker. Och alkoholmissbruk bör motverkas. Men ingen missbrukare blir hjälpt av varningsetiketter. Detta riktar sig i praktiken mot den breda medelklassen. Vanligt folk som dricker ett glas öl eller vin till helgen.

Vill man bekämpa missbruk bör man begränsa tillgängligheten. Det är inte principiellt fel. Men att varningsmärka varje vinflaska bygger på föreställningen att all alkoholkonsumtion är farlig, samtidigt som man inte vågar stå för en totalförbudslinje. Vill man vara snäll kan man se det som en teori om ”den upplyste konsumenten”, vi ska alltid och i varje stund veta att det vi gör har en baksida, att njutningen har ett pris.

Men detta bygger på en felaktig människosyn. Vi vet redan att alkohol är ohälsosamt. Vi vill dock helst inte behöva tänka på det under lördagsmiddagen. Är det hyckleri? Nej det är snarast väldigt mänskligt. Tanken att vi ständigt ska kalkylera våra val är orimlig. Det är i praktiken en jakt på spontaniteten som pågår, inte minst från delar av ”upplysningsetablissemanget”. Du ska tänka på att alltid ha hängslen och livrem, inte ta några risker, och helst inte säga något olämpligt. Den ständiga strävan att ”medvetandegöra” människor får tillvaron att likna ett exercisfält. Det handlar om en subtil form av disciplinering på livets alla områden där ingen ska få slappna av. Om det så gäller hälsa, miljö eller ”strukturella orättvisor” så är det individens ansvar. I stället för tydliga förbud – och frihet där förbuden inte gäller – så får vi pekpinnar överallt.

Myndighetsmakten omvandlas därmed till ideologistyrning. Någon har kommit på att kontroll utövas bäst indirekt, genom skuldbeläggning, helst kopplat till grupptryck och normbildning. Det vill säga att vi övervakar varandra. En variant av den moderna pedagogiken, fast för hela den vuxna befolkningen.

Vad gäller vinflaskorna får vi hoppas att de franska bönderna fortfarande har förmågan att sätta ned foten. För disciplinen har ännu inte tagit ett lika fast grepp över hela Europa.