Tidigt under lördagsmorgonen väcktes sovande israeler på gränsen till Gaza av skrik och skottlossning. På ett antal ställen hade uppemot tusen terrorister från Hamas forcerat gränsen till Israel. Gränsvakter och soldater överrumplades och mördades. Därefter har Hamasterrorister målmedvetet tagit sig till olika samhällen längs med gränsen. Sammanlagt har 22 samhällen infiltrerats enligt israeliska myndigheter.
Vad som följde var en massaker som enligt de senaste uppgifterna har kostat över 700 personer livet. Hamas syfte var tydligt: Döda och kidnappa så många människor som möjligt. Civila mål – byar, städer, sammankomster – skonades inte. De var måltavlorna, inte några misstag.
Redan under lördagsförmiddagen började filmklipp cirkulera på X (tidigare Twitter) i vilka döda män och kvinnor, inte sällan helt avklädda, paraderas genom Gaza Citys gator. Jublande folkmassor skanderade ”Allahu akhbar” (Gud är stor) och passade på att slå och spotta på kropparna.
Hamas syfte var maximal förödelse och förödmjukelse. Ingen som Hamas stötte på i Israel har behandlats lindrigt. På Tiktok cirkulerade klipp i vilka en pojke i sjuårsåldern förnedras. Hans öde är i skrivande stund ännu okänt. Hamas har filmat panikslagna gisslantagna, hela familjer som håller om varandra, och sedan spridit videoklippen.
Enligt Hamas sätt att resonera är dessa klipp bevis på deras framgångsrika räd mot Israel. Men vad världen bevittnar är brott mot mänskligheten. Hamas har själva dokumenterat sina egna förbrytelser i realtid, till synes oförmögna att ta in att de gör sig själva till symbolen för ren ondska.
Ett av de största målen för terroristerna i Hamas var ”Supernova”-festivalen som ägde rum nära kibbutzen Re´Im. Där samlades omkring 5 000 tillresta personer från hela världen för att umgås och dansa.
Enligt vittnen från platsen, som amerikanska Tablet Magazine har talat med, attackerades deltagarna i gryningen då många låg och sov. Vad som följde var en massaker i vilken 260 personer sköts ihjäl. Kvinnor på platsen våldtogs jämte deras vänners döda kroppar enligt vittnen. Vissa undkom då de gömde sig i sopcontainrar eller i buskar. Ett antal deltagare från festivalen fördes skrikande och panikslagna till Gaza som gisslan. Även denna kidnappning dokumenterades av Hamas medan den pågick.
Under söndagen uppgav terroristerna att de hade tagit 130 människor i gisslan till Gaza. Från videoklipp som delas på X förstår man att denna gisslan består av barn, hela familjer, pensionärer, soldater och deltagare från festivalen. Många är täckta av blod, både sin egen och anhörigas. Vissa bär spår av misshandel. Vilka som valts ut som gisslan och vilka som har mördats har inte följt något logiskt mönster.
Enligt Yael, ett ögonvittne från Netiv HaAsara, en Moshav (jordbruksby) precis norr om Gaza, som jag talade med i söndags gick Hamasterroristerna från hus till hus i samhället. De bostäder vars dörrar och fönster inte kunde forceras stacks i brand. Vissa av samhällets invånare som hade vapen hemma kunde försvara sig, men många överraskades och föll offer för slaktarna.
Målmedvetenheten tyder på att angreppet var mycket välplanerat. Hamas terroraktion kan liknas vid ett väl förberett militärangrepp med skillnaden att nästan samtliga mål var civila. De militära mål som angreps, främst gränsposteringar, vakttorn och militärbaser vid gränsen, utgjorde den enda militära närvaron i området och efter att de hade neutraliserats kunde Hamas härja utan begränsning under ett halvt dygn. De militära målen var hinder på vägen till de civila, de egentliga målen.
När nazisterna och deras allierade begick folkmord i Europa under 1940-talet vinnlade de sig om att deras brutalitet mot judar, romer och socialister inte skulle nå offentligheten. Det gick blott rykten om krigsbrotten och officiell dokumentation hölls väl dold. Nazisterna insåg att det var ”dålig press” och kunde användas för att bygga enighet mot Nazityskland i omvärlden. Uppgifter om folkmordet fick smugglas ut från kontinenten.
Någon sådan inställning har inte Hamas och dess anhängare. De smusslar inte med sina mord på civila, de paraderar entusiastiskt och stolt med döda kroppar som de skändar. Gisslantagna barn, mammor och pensionärer visas upp för omvärlden som troféer. Barbariet som världen har blivit vittne till är inte en olyckshändelse, något som ofrivilligt har läckt, det var själva syftet med helgens angrepp. Det liknar Islamiska statens tillvägagångssätt.
I europeiska mediekanaler har under helgen främst det massiva raketanfallet som ägde rum parallellt med markanfallet synts. Man har varit försiktig med att sprida videoklipp, inspelade både av Hamas och offren för terrorattacken. Det är ur ett publicistiskt perspektiv förståeligt. Men för att verkligen förstå angreppets natur – dess själva syfte och tillvägagångssätt – måste man, tyvärr, ta del av vittnesbilderna.
Det är mot bakgrund av dessa händelser som man bör betrakta – och försöka begripliggöra – vad som hände i Europa, även i Sverige, under söndagen. I Helsingborg och Malmö samlades folksamlingar för att fira angreppet. Liknande manifestationer har ägt rum i en rad europeiska städer; Rotterdam, Berlin och London.
Omkring 200 fordon körde runt i Malmö under söndagskvällen med palestinska fanor vajande från fönstrena. ”Vi är inte här för att fira” berättade en deltagare för Sydsvenskan. Ett sådant svar är lika trovärdigt som att dagen efter invasionen av Ukraina samlas med ryska fanor på ett torg och sjunga Ryska federationens hymn. Massakern applåderas här, i Sverige, innan kropparna ens har kallnat och samtidigt som över hundra gisslan – fyllda av skräck – fortfarande befinner sig i Gaza.
Inget av det som skedde i helgen har förbättrat livet för en enda palestinier. Tvärtom. Hamas terrordåd innebär att allt vad fredsprocess, tvåstatslösning eller försoning heter är begravet. På samma sätt är normaliseringen av de diplomatiska relationerna mellan Israel och dess arabiska grannstater äventyrade, vilket sannolikt är en del av Hamas syfte.
Terrorism leder varken till befrielse, förhandling eller kompromisser. Men Hamas har aldrig har varit intresserat av något sådant. Kärnan i Hamas och många andra islamistiska terrorgruppers ideologi är att tvinga fienden på knä – även om priset som betalas är den egna civilbefolkningens väl och ve. Inget annat än total underkastelse accepteras. Detta mål är överordnat allt annat för dem. Förstår man inte detta så förstår man inte den islamistiska terrorismens själva natur.
Frågan är vad omvärlden gör av den här förståelsen. För Hamas, liksom för Islamiska staten finns inga oskyldiga – inga civila – i kriget för kalifatet eller mot de otrogna. Detta lärde sig Europa i samband med 2010-talets terrordåd mot civila i våra städer. Samma ideologi, samma barbari, som mötte deltagarna på Supernova-festivalen fick konsertpubliken på Bataclan erfara 2015. På sätt och vis är det som skedde i Israel i helgen inte så avlägset Europa, eller Sverige, som man först kan tro. Vi bor redan i samma grannskap som israelerna.
