Fyra skottlossningar bara under förra veckan. Endast i Göteborg. Frölunda, Backa, Majorna. Skjutningarna är inte begränsade till vissa stadsdelar. Och offren är inte enbart gängkriminella. Det är knappast konstigt att många känner sig otrygga. Veckan innan skottskadades en kvinna och ett barn vid en lekplats i Eskilstuna. De hade ”oturen” att vara på fel plats vid fel tillfälle. Veckan innan dess skottskadades en helt oskyldig förbipasserande kvinna svårt inne på ett köpcentrum i centrala Malmö på blanka eftermiddagen.
Sverige innehar ett föga smickrande Europarekord i skjutningar inom EU-kretsen. Problemen är betydligt allvarligare än i jämförbara länder. Samtidigt har vi haft en socialdemokratiskt ledd regering i åtta år som prioriterat allt annat än brottsbekämpning. Den fanns inte ens med i det berömda januariavtalet.
S har även totalt försummad det förebyggande arbetet. Klyftorna har växt, stöket i skolan har blivit allvarligare. Stefan Löfvens regering höll in i det sista fast vid att Sverige skulle ha vidöppna gränser. Hösten 2015 talade statsminister Löfven om att ”hans Europa bygger inga murar”, först när situationen blev fullständigt ohållbar stängde regeringen gränsen. Då hade de flesta bedömare varnat för vad som skulle hända i flera månader om inte migrationen stramades åt.
Dagens problem går längre tillbaka än till 2015. Det vi ser nu är följderna av årtionden av missgrepp, ängslighet och blundande – en de goda intentionernas cynism. De flesta inser att svensk invandringspolitik bidragit till att skapa eller allvarligt förvärra de sociala problemen i våra förorter. Antalet utanförskapsområden har vuxit explosionsartat sedan 1990-talet.
Alliansregeringen under Fredrik Reinfeldt är på många sätt lika skyldig som de socialdemokratiska regeringarna till ”det svenska tillståndet” som man säger i våra grannländer. Men det regeringsalternativ vi ser idag till höger har en annan och beslutsam agenda i kriminalpolitiken. Sverigedemokraterna är pådrivande. Moderaterna har erkänt sina misstag. Liberalerna är i allt väsentligt med i båten. Kristdemokraterna kompletterar med brottsofferperspektivet.
Skrämselpropagandan kring SD är just nu omfattande i syfte att skada de borgerliga. Men de borgerliga partierna kommer knappast ha några problem att moderera SD om partiet far i väg i sina förslag. Så har det varit hittills. Att de fyra – inklusive L – tidigt klarade att skriva gemensamma debattartiklar i just kriminalpolitiken visar att detta är ett område där man i huvudsak är samstämmiga.
Justitieminister Morgan Johansson (S) vill gärna få det att framstå som att även S-regeringen varit handlingskraftig på senare år. Så kan det se ut på papperet, men knappast i verkligheten. Faktum är att Johansson varit bakbunden av MP och V under alla dessa år och kommer fortsätta att vara det om han får fortsätta efter valet. Det kan inte sminkas över med aldrig så skamlös retorik. Så fort valrörelsen är över prioriterar Socialdemokraterna andra frågor. Som alltid.
Den senaste mandatperioden sålde Socialdemokraterna ut i stort sett all sin egen politik för att få behålla makten. Enda sättet att hålla ihop Center-Vänsterkoalitionen kommer vara att låta floskelproduktionen och verklighetsförvanskningen slå nya rekord – man är ju inte överens i några sakfrågor.
Varför ska man ge en sådan regering fortsatt förtroende? Det ska man enbart göra om man är nöjd med sakernas tillstånd, om man tycker att Sverige är på rätt väg och tror att mer av samma är det landet behöver. Annars bör man nog överväga noga om det inte är dags att pröva något annat.
