Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Dan Korn: Dagens elit vänder sina mindre bemedlade grannar ryggen

Den gamla patriarkala eliten styrde med hård hand, men kände ett personligt ansvar för sina underordnade och samhället där de verkade. Med dagens förment progressiva eliter är det tvärtom.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästskribenter representerar ett bredare politiskt spektrum.

På en hög klippa i Wendelsbergsparken i Mölnlycke sitter en minnestavla över Bruno Wendel, som anlade parken 1865-70. De åren var bland de värsta krisåren i Sveriges historia, då mängder av svenskar utvandrade till Amerika och Norrlands befolkning svalt. I stället för att avskeda sina arbetare under dessa krisår lät Wendel, som ägde Mölnlycke fabriker, i stället anlägga parken när industrin stod stilla.

Wendel var en gammaldags patriarkal kapitalist vars behandling av sina arbetare var tämligen hård. Men han levde nära dem. Innan han på 1880-talet byggde det slottsliknande Wendelsberg bodde han i den förhållandevis enkla disponentvilla från 1851 som just nu hotas av rivning. Den står helt nära fabrikerna och bredvid låg de äldsta arbetarbostäderna. Wendel utövade hårdhänt makt, men han kände samtidigt ansvar för bygden han behärskade. Han byggde på egen bekostnad en samlingslokal för föreningar och startade ett lånebibliotek.

Jag kom att tänka på detta när jag läste Christopher Laschs bok The revolt of the elites and the betrayal of democracy (1995). Det är en märklig bok, av flera skäl. Lasch ville så gärna skriva denna bok att han vägrade att ta cellgifter, eftersom han var rädd att behandlingen skulle omtöckna honom så att han inte skulle kunna tänka och skriva. Han dog därför en tid innan boken publicerades. Han beskriver företeelser som är vår tids gissel, men som få människor förutsåg för snart trettio år sedan.

Lasch beskriver hur den härskande klassen förr styrde med hård hand, men kände ansvar för den ort som möjliggjort deras förmögenheter, vilket museer, parker, bibliotek och samlingssalar över hela västvärlden vittnar om. Eliten var konservativ och var rädd att det radikala folket skulle göra uppror.

Den moderna eliten är tvärtom. Det är den som är radikal och vill göra revolt och den är rädd för att det konservativa folket skall hindra dem. Dagens elit är de som kontrollerar valuta- och informationsflöden, som styr universiteten och debatten genom olika former av kulturell produktion. Många av dem ser "västvärldens civilisation” som synonym med borgerligt patriarkalt förtryck av kvinnor, barn, homosexuella och mörkhyade. Eliten är intresserad av miljövård, klimat, evig hälsa och experimenterar gärna med annorlunda former av relationer och sex. Den ser med förakt på människor som är så låga att de accepterar sitt åldrande och gärna lever i traditionella familjer och flyger till billiga semesterorter i stället för att ta det exklusiva tåget.

Eliten är radikal och därför har konservatism blivit en ny folkrörelse. Eliten studerar gärna i ett land, bor i ett annat och umgås med likasinnade över hela jorden. Känslan av samhörighet med en viss plats förstår den inte. De som har det sämre ekonomiskt förspänt lever mer lokalt. De känner sig därför övergivna av dagens elit, för den anlägger sannerligen inga parker längre för att slippa avskeda sin arbetskraft. Men så bor dagens elit inte heller i disponentvillan alldeles bredvid arbetarna.