Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

 Bild: Petter Trens
Bild: Petter Trens

Karin Pihl: Därför vill ingen längre revoltera mot Svensson-livet

De har helt enkelt inte råd. Det går inte att revoltera mot något som framstår som en svårfångad dröm.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Stefan Löfven har läst Ulf Lundells roman Jack fem gånger, säger han i en ny SVT-dokumentär om författaren, musikern och konstnären som skrev 1970-talets generationsroman. Det är inte svårt att föreställa sig statsministern som ung, läsandes sida efter sida, och stämma in i att det borgerliga samhället är skit. Som de flesta andra växte han upp och skaffade sig ett jobb till slut. Till skillnad från Jack.

Då är det betydligt svårare att tänka sig att någon ung person i dag skulle läsa romanen och känna att det här, det beskriver också mitt liv, mina drömmar och min längtan efter frihet bortom konventionerna. Nu har det förvisso gått 45 år sedan Jack kom ut. Men många i medelåldern och uppåt föreställer nog sig att frihetstörsten och längtan efter att göra upp det småborgerliga livet är en konstant faktor i ett välfärdssamhälle. Något som alla känner innan insikten slår en att det är ganska skönt med en fast inkomst, Medmera-kort och ett trevligt men lite tråkigt äktenskap.

I dag skriver debutanterna om Tinderångest, identitetskris, ojämlikhet och den stundande klimatkatastrofen.

Det blir inga uppror mot villa och Volvo. Mina år som 20-någonting präglades inte av att folk omkring mig på ett lite bortskämt sätt längtade efter att slippa ha ett vanligt jobb, en stabil partner och bo i radhus. Snarare skräcken inför det motsatta. Och det finns fog för oron.

Mellan 2005 och 2018 har andelen visstidsanställningar ökat med 31 procent, enligt en rapport från tankesmedjan Arena. Bland de olika former av tidsbegränsade anställningar som finns är det behovsanställningar, den mest osäkra formen, som ökar mest.

Men det är på bostadsmarknaden den riktiga osäkerheten finns. Andelen unga mellan 20 och 27 som bor hemma hos föräldrarna har ökat drastiskt sedan 1990-talet, till 27 procent 2019 enligt en undersökning från Hyresgästföreningen. 35 procent i åldersgruppen säger sig vara oroliga för att inte hitta ett boende i framtiden. Köerna till hyresrätterna är långa och en kontantinsats som står sig på dagens bostadsrättsmarknad tar åratal att spara ihop till.

Enligt en rapport från Wiedekke vill 70 procent av alla 20–27-åringar på sikt bo i ett småhus. Betydligt färre kommer att ha råd. För en villa i Partille kan man i dagsläget få hosta upp 7-8 miljoner. Och dyrare kommer det nog bli. Utbudet matchar inte efterfrågan på långa vägar. Politiken har inte brytt sig om att bygga småhus, trots att det är så folk vill bo.

På kärleksfronten är det inte heller särskilt stabilt. För 45 år sedan var ”fri kärlek” en pigg idé. Det är mindre kul nu. Man skulle kunna säga att bohemerna på 1970-talet fick som de ville, men det är vi i millenniegenerationen som får leva med konsekvenserna. Upplösta normer, ”kanske-män” och en kärleksmarknad där man får förlika sig med att bli behandlad som en vara - och därmed finna sig i att bli ratad från en dag till den andra. Kanske är det därför folk lägger sådana ohyggliga summor på sina bröllopsfester. Har man väl lyckats finns skäl att fira.

Man har inte tid att gå runt och vara rebell om man måste kämpa för det man borde vilja revoltera emot. Att ungdomen inte drömmer om att göra upp med det konventionella medelklasslivet är egentligen ett stort fattigdomstecken.