När muthärvan i Göteborg under slutet av 00-talet uppdagades var det en skandal. Ju mer man drog i trådarna desto mer fann man. Det handlade inte bara om en skadlig kultur inom de kommunala bolagen och förvaltningen, utan även organisationsstrukturer som hade skapat möjligheter, och i vissa fall direkta incitament, till korruption och mygel.
Granskningskommissionen, som tillsattes efter korruptionshärvorna i Göteborg, gjorde en viktig iakttagelse kring de förhoppningar som fanns när styrningen i Göteborgs kommun omdanades på 1990-talet: "Man såg helt enkelt bara möjligheterna – men inte nackdelarna – med en vittgående decentralisering och bolagisering", skrev de i rapporten "Tillitens gränser".
Göteborgs bolagsflora hade omfattande och svår att överblicka för de involverade. Det innebar, hävdade Granskningskommissionen, att: "Ju krångligare och mer svårförståelig en organisation är, desto lättare är det att komma undan med korrupta aktiviteter". Politiker som ska agera med marknadens logik hamnar, organisatoriskt, i en konstig sits.
Grundproblemet som Granskningskommissionen pekade på, en invecklad och i många fall otydlig organisation med många lösa delar, har ännu inte förändrats avsevärt. Det är ett problem. För även om det idag finns en större medvetenhet om Göteborgsandans mindre smickrande manifestationer så återstår problemet med styrningen av Göteborgs bolag.
Det är mot bakgrund av detta som man sannolikt ska förstå Demokraternas förslag till organisatoriska reformer i Göteborgs stad. I programmet "Så här vill vi styra Göteborg" presenterar uppstickarpartiet en ambitiös och i vissa stycken radikal reformagenda för Göteborg.
En viktig komponent är förändringar av de kommunala bolagen. Några bolag som skulle förändras om Demokraterna fick inflytande är Parkeringsbolaget, vars arbete skulle läggas under Trafiknämnden. Norra Älvstranden utveckling AB skulle avvecklas och funktionerna förläggas på annat håll. Framtidens dotterbolag, det vill sägabostadsbolagens politiska styrelser, skulle ersättas med politiska direktiv och "professionell styrning". Exakt vad det senare innebär är inte helt uppenbart.
En risk med Demokraternas förslag är att det politiska ansvarsutkrävandet minskar om politiska styrelser, som är fallet med Framtidens dotterbolag, avskaffas. Frågan är samtidigt hur stora medborgarnas möjligheter till ansvarsutkrävande är idag. Inblicken i de kommunala bolagens många styrelser är från offentligt håll liten. Om inte de involverade politikerna alla gånger vet vad som händer - hur stor är chansen att medborgarna har koll? Det finns därmed stort utrymme att förenkla och förtydliga.
Huruvida Demokraternas förändringsprogram är den bästa lösningen är svårt att säga, men det är tydligt att de angriper ett problem som ännu förblivit olöst. Och bara det att de viktiga frågor som Granskningskommissionen lyfte blir en valfråga är välkommet.
