Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Markus Uvell, opinionsanalytiker.
Markus Uvell, opinionsanalytiker.

Markus Uvell: Coronakrisen är vårt största integrationsmisslyckande

Språkförbistringar på äldreboenden är en förklaring till varför vi inte kunnat skydda de äldre. Samtidigt är utrikes födda överrepresenterade i dödstalen.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

I debatten om den svenska coronakrisen har ett perspektiv hamnat i skymundan, trots att det berör något centralt i det moderna Sverige: Kopplingen mellan de många dödsfallen, invandringen och vår misslyckande integrationspolitik.

Den höga andelen utlandsfödda var en viktig faktor för hur smittan kom till Sverige och snabbt kunde drabba så många. När Folkhälsomyndigheten den 11 juni publicerade en analys av olika genetiska grupper av coronavirus framkom att de omtalade skidresorna till alperna bara var en delförklaring.

En stor del av smittan kom i stället från länder som Storbritannien, Frankrike, Nederländerna och USA.

Det är vad myndigheten syftar på när man försiktigt påpekar att invandrargruppers resande bidrog till smittspridningen. Det ska ha gällt bland annat stora bröllop och släktfester, perfekta miljöer för många att smittas.

Utlandsfödda, särskilt de sämst integrerade grupperna, har också drabbats hårdare än infödda svenskar.

Den 29 juni publicerade Läkartidningen en studie av överdödlighet bland personer mellan 40 och 64 år. Under mars-maj var överdödligheten bland personer i denna åldersgrupp födda i Somalia, Syrien och Irak hela 220 procent jämfört med samma period 2016-2019. Nivån bland personer i samma ålder födda i Sverige, Norden, EU eller USA var -1 procent.

Den svaga integrationen är även en förklaring till att vi så kapitalt misslyckats med det allra viktigaste målet: att skydda de äldre.

Många anställda i äldreomsorgen har utländsk bakgrund, ofta från grupper med mycket utbredd smitta. Många talar också dålig svenska. Kommunal larmade redan 2018 om att många anställs trots att de inte förstår svenska. ”Det finns inga som helst begränsningar på hur lite svenska man kan kunna”, som en fackligt förtroendevald uttryckte saken i Kommunalarbetaren.

Det är förstås i sig ett stort problem om sköra äldre inte lyckas göra sig förstådda. Men språkproblemen har också gjort att basala hygienrutiner inte följts, vilket exempelvis Coronakommissionen konstaterar i sitt första delbetänkande.

De äldre tas alltså om hand av personer som har språkligt svårt att förstå instruktioner om till exempel hygien och skyddsutrustning.

Vad är slutsatsen? Att det är invandrarnas fel att så många dött? Nej. Men att vår misslyckade integrationspolitik sannolikt bidragit till att öka dödsfallen.

Stora grupper lever i Sverige utan att någonsin bli en del av vårt samhälle. De förstår varken språket, kulturen eller vad som förväntas av dem. Och majoritetssamhället ställer få krav. Tvärtom sänks trösklarna maximalt, som om brist på krav vore ett uttryck för omtanke.

Problemet är inte nytt men coronakrisen gör situationen akut. Det kommer fler pandemier och nästa kan ha mångdubbelt högre dödlighet. Hur många fler ska behöva dö innan vi inser att den som bor i Sverige också måste vara en del av vårt samhälle?