Ett av Centerpartiets paradnummer, ingångsavdraget, stoppades härförleden av en riksdagsmajoritet bestående av M, KD, SD och V. Medan C dundrade om att detta var ett nytt läge i svensk politik, med M och V i armkrok, var LO, vars ordförande sitter i S:s Verkställande utskott, nöjd med att S-regeringen gick på pumpen.
Trots att förslaget ”Nedsättning av arbetsgivaravgifter för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden” (Fi2019/04157/S1), tillfälligt har förskjutits av riksdagen, är det värt att beakta. Främst som ett skolexempel på den princip som felaktigt brukar tillskrivas Bismarck, men uttalades av den amerikanske poeten John Godfrey Saxe, att lagar är som korvar, de väcker allt mindre inspiration ju mer man får reda på hur de har tillkommit.
Ty det som främst har utmärkt förslaget om ingångsavdraget, med en beräknad kostnad av sex miljarder kronor per år att genomföra, är att det saknas konkreta uppgifter i regeringsdokumentet om de positiva effekter på sysselsättningen som reformen har varit menad att ge upphov till. De förmenta effekterna avhandlas i dokumentet på två sidor (s 63 f), men de enda siffror som där förekommer är några årtal, några åldersangivelser samt dokumentets egen sidnumrering.
Texten från Finansdepartementet är istället överfylld med formuleringar som ”bedöms minska lönekostnaden”, ”förväntas i huvudsak nyttjas”, ”förväntas en ökad efterfrågan”, och att ”den långsiktiga effekten på den totala sysselsättningen i ekonomin är behäftad med större osäkerhet”, samt att förslaget bedöms ”även vara förknippat med undanträngningseffekter”.
Och när det gäller det integrationspolitiska målet om ökad sysselsättning för nyanlända, sägs uttryckligen: ”Storleken på denna grupp och den positiva effekten är dock även den osäker, då relevant forskning saknas på området.”
Vad vi har framför oss är alltså en korvstoppningsmaskin i vilken det ska matas in 6 miljarder kronor per år, men utan att vi har en enda siffra på hur mycket korv som ska komma ut i den andra änden, samt givetvis av vilken kvalitet.
Går man tillbaka till förslagets ursprungsarkitekter, Centern, hittar man faktiskt ett tal i en tiosidig ”rapport” från 2016 då förslaget om ingångsavdrag presenterades: 45 000 nya jobb. Varför är då den uppgiften inte med i Finansdepartementets lagförslag? Svaret får man kanske när man undersöker hur Centern har kommit fram till den prognosen:
”Utgår man från elasticiteter baserade på utsatta grupper skulle en lönekostnadsminskning motsvarande en arbetsgivaravgift innebära cirka 45 000 nya jobb (mellan 35 000 och 80 000).”
Om det fanns ett språk som hette ”ekonomiska” skulle förmodligen dess motsvarighet till besvärjelser av typen ”abrakadabra” innehålla något med just antaganden om elasticiteter.
För drygt två år sedan publicerade Riksrevisionen en vidräkning med avsaknaden av konsekvensanalyser för migrationspolitiska beslut mellan 2004 och 2015 (RIR 2017:25). Den visade att av 26 granskade propositioner var det endast ett fåtal som ens försökte redovisa konsekvenser av föreslagna beslut.
Det stoppade förslaget med ingångsavdraget visar att kvaliteten på lagförslagen fortfarande är under all kritik.
Oaktat all kritik.
