Annie Lööf (t.v.) har lyckats konkurrera ut Nyamko Sabuni (t.h.) som liberal frontfigur. Paradoxalt nog för att hon leder ett mindre liberalt parti.
Annie Lööf (t.v.) har lyckats konkurrera ut Nyamko Sabuni (t.h.) som liberal frontfigur. Paradoxalt nog för att hon leder ett mindre liberalt parti. Bild: Claudio Bresciani/TT

Centern styrs som ett företag, Liberalerna som ett universitet

Sverige har idag två liberala partier. Men bara ett av dem genomsyras av den liberala traditionen – på gott och ont. Politikens villkor belönar nämligen sällan ett intellektuellt förhållningssätt.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS

Sverige har idag två liberala partier. Länge hade vi bara ett. Liberalerna är kanske det parti i Sverige som mest ståndaktigt hållit fast vid sin ideologi decennium efter decennium. Det har förvisso inte fattats märkliga utspel åt olika håll.

Men partiet sätter en ära i att förvalta en ideologisk tradition. Det är ett närmast konservativt drag. I få andra partier kan man som i L referera tillbaka till gamla tänkare och ledare som John Stuart Mill och Bertil Ohlin utan att det känns förlegat. En vanlig uppfattning inom L är nämligen att man försvarar eviga principer i en oförstående omvärld.

ANNONS

På så sätt påminner L om ett högre seminarium vid universitetet. Åtminstone är denna självbild av intellektuella ideal levande inom partiet. Och precis som vid universitetet leder de höga anspråken lätt till intensivt känslostyrda konflikter kring vad sanningen, eller de rätta principerna, egentligen innebär. Splittringen är ständigt hotande.

Centern är närmast motsatsen. Partiet har lyckats inta nästan alla positioner på den politiska skalan, från 1930-talets kryptofascistiska bonderomantik, över 1970-talets ”Åsa-Nisse-marxism” till 2010-talets nyliberalism. Nu verkar partiet åter igen vara på väg att transformeras till en ideologiskt oklar värdegrundsliberalism á la Demokraterna i USA.

Centern har närmast blivit ett lackmustest på vilka politiska vindar som blåser för tillfället. Partiet styrs som ett företag. Det svarar på efterfrågan. Och de anställda… förlåt medlemmarna är nöjda så länge ledningen levererar. C:s överlägsna känsla – och budget – för marknadsföring har nu knuffat Liberalerna åt sidan. Paradoxalt nog är en del av förklaringen till framgångarna att C inte haft någon ideologisk tradition – liberal eller annan – att ta hänsyn till. Det säger också något om politikens villkor i ett marknadsorienterat samhälle.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS