Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Cementas fabrik i Slite, Gotland.                            Foto: Cementa/Pressbild
Cementas fabrik i Slite, Gotland. Foto: Cementa/Pressbild

Håkan Boström: Cementkrisen hotar bli förödande för landet

Det överraskande beslutet från Miljööverdomstolen att stoppa cementtillverkningen på Gotland hotar i förlängningen hela det svenska näringslivet. Det är regeringens ansvar att förhindra en allvarlig kris.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I början på juli beslutade Mark- och miljööverdomstolen att sätta stopp för Cementas kalkbrytning på norra Gotland från den 1 november. Beslutet riskerar att bli förödande för svensk industri och har redan skapat stor osäkerhet. 75 procent av cementen i bygg- och anläggningsindustrin kommer från Cementa. Enligt branschorganisationen Byggföretagen riskerar tre av fyra bostadsbyggen att behöva ställas in i november, liksom flera stora infrastrukturprojekt.

Göteborg skulle drabbas extra hårt. Förutom Västlänken pågår en mängd bygg- och anläggningsprojekt i staden. Det rör sig inte bara om infrastruktur utan även skolor, bostäder och andra byggnader. Ett stopp i produktionen skulle inte bara förlänga pågående avstängningar och trafikkaos utan kosta enorma summor. Vi talar om miljardbelopp.

På nationell nivå skulle konsekvenserna att bli ännu större. Statliga gruvbolaget LKAB varnar för att mellan 50 och 80 procent av gruvdriften kan tvingas upphöra om cementstoppet blir verklighet. LKAB tillhör Sveriges strategiskt viktigaste företag. Stoppas järnbrytningen slår det i andra ledet mot tunga sektorer som stålindustrin och verkstadsindustrin (DI 26/7).

Vi talar här om något av en ekonomisk härdsmälta. Därför utgår de flesta från att beslutet upphävs och regeringen gör vad den måste. Cementa har även överklagat beslutet till Högsta domstolen. Hjälper inte det måste regeringen ingripa.

Cementa fick förra året tillstånd att fortsätta sin kalkbrytning. Ett tillstånd som skulle gälla i 20 år. Men beslutet överklagades av bland annat Länsstyrelsen på Gotland. Miljööverdomstolens nekande av tillstånd handlar om tekniska detaljer kring utredningsunderlaget. Men även ur en bredare miljösynpunkt är det självklart negativt om Sverige skulle tvingas importera cement långväga ifrån, och från länder med sämre anläggningar. Att svensk industri tappar marknadsandelar är generellt dåligt för klimatet.

Cementkrisen belyser ett flertal saker. Den visar på vilken skör tråd Sveriges välstånd hänger. Hur domstolar och tjänstemän utan helhetsansvar fått ett allt större inflytande och hur regeringen saknar en övergripande strategi för att utveckla landet ekonomiskt. Tvärtom har Miljöpartiet i åratal tillåtits reglera sönder förutsättningarna för produktiv verksamhet utanför storstäderna, även vital sådan – och sällan med några större miljövinster i utbyte.

Näringslivsminister Ibrahim Baylan (S) har nu hastigt tillsatt en arbetsgrupp för att se hur regeringen ska kunna avhjälpa krisen om inte Högsta domstolen ändrar beslutet (GP 22/7). Här vilar ett tungt ansvar på Baylan och Socialdemokraterna. Kör över Miljöpartiet sätt landets bästa främst.