Varje år genomför arbetsgivarorganisationen Svensk Handel en trygghetsbarometer. Resultaten för 2020 är dyster läsning. På många platser i landet drabbas företag ofta av stölder, hot och skadegörelse. Mer än hälften av handlarna uppgav dessutom att de inte anmält stölder de utsatts för. 38 procent uppger att de inte anmält hot och våld till polisen.
Värst drabbade är livsmedelsbutikerna. Därefter kommer kiosker, hemelektronikkedjor och sportbutiker. Till Dagens Industri säger Per Geijer, säkerhetschef på Svensk Handel, att situationen försvårar etablering och rekrytering av personal (8/2). Vem vill jobba för en låg lön i en butik där hot och våld hör till vardagen? Många företagare väljer hellre att etablera sig i områden där behovet av trygghetsskapande investeringar är lägre.
Västra Götalands län utmärker sig med att vara något lägre brottsdrabbat än snittet. 30 procent av alla butiker uppger att de under "senaste veckan" drabbats av stöld eller snatteri. Det är betydligt bättre än i Stockholms län där närmare hälften av butikerna varit brottsdrabbade senaste veckan. Bäst klarar sig Gotland och Jämtland där bara var tionde butik uppger att de har utsatts för brott.
Gotland och Jämtland saknar också helt så kallade utsatta områden. Flest antal särskilt utsatta områden eller områden som befinner sig i farozonen för att kategoriseras som sådana har inte oväntat Stockholms län. Det sambandet är inte en slump. Problemet med våld, hot, stölder (både av ringa och allvarligare natur) är betydligt värre i utsatta områden än vad det är i det omkringliggande samhället.
Det blir en ömsesidigt förstärkande effekt: Hög andel utrikesfödda, lågt socialt kapital och hög arbetslöshet är en stadig grogrund för rekrytering till kriminella nätverk eller småbrottslighet i allmänhet. Detta går ut över företagare i närområdet vilket i sin tur minskar framtida chanser för arbetstillfällen. Därmed blir gängens löften om snabba och oskattade pengar än mer lockande för vissa.
Utanförskap, om det når en tillräckligt allvarlig grad, verkar självförstärkande. Uppfattas livsutsikterna som låga flyttar först infödda. Sedan flyttar utrikesfödda och deras barn som inte ser någon framtid i området. Skolor belastas i takt med att eleverna behöver alltmer hjälp. I sin tur försvagas de ekonomiska förutsättningarna för företagsetableringar i området.
Senare i samma flyttkedja har vi utflyttningen från storstäderna ut till kranskommunerna som Göteborgsområdet är ett tydligt exempel på. Med småbarnsföräldrarna, som flyttar bort från höga lägenhetspriser och otrygghet, följer detaljhandeln.
Dålig tillgänglighet, brist på parkeringar och trängselskatter blir i sammanhanget enbart grädde på moset: Det är tryggare, innebär färre säkerhetsutgifter och mer inkomster att omlokalisera butiker dit den välmående medelklassen flyttat.
Se bara den explosiva utvecklingen av externa handelscentra och de nya ministadskärnorna i Göteborgs kranskommuner. Vad som för några decennier sedan var sömniga sovstäder, som Hovås, sjuder nu av liv. Inte minst i Göteborg har ett flertal butiker, inte bara från utanförskapsområden, flyttat till kranskommuner bara under de senaste åren. Orsakerna är visserligen många, men otryggheten är en bidragande ett bidragande skäl, vilket Svenskt Näringslivs återkommande företagarenkät vittnar om (GP 30/1 2021).
Större kedjor ser inga intäkter i utanförskapsområdena utan snarare bara risker för de höga kostnader som säkerhetsåtgärder medför. Vad som finns kvar i vissa stadsdelar är småbutiker med knappa marginaler utan medel att investera i säkerhetsanordningar. Butikerna blir därmed lättare offer för utpressning och stölder än de större aktörerna.
Problemet är bara delvis en fråga för rättsväsendet. Kameraövervakning, patrullerande poliser, mer intensiv samverkan mellan kommun, fastighetsägare och polis gör förstås sitt - och är ständigt efterfrågade åtgärder, inte minst i utanförskapsområden.
Men detta är metoder med syftet att stävja den allvarligare brottsligheten eller hålla områden fysiskt hela och rena. Tillflödet av personer till kriminella kretsar är betydligt svårare att förhindra. Ett långvarigt utanförskap, vilket blivit en permanent del av den svenska samtiden, utgör ett bestående och svårt hinder för större affärsutveckling och detaljhandel.
Detaljhandelns problem med brottslighet är ännu en pusselbit i kartan över det samtida segregerade Sverige. Och medan medelklassen och butikerna flyttar till tryggheten och trivseln står offentligheten kvar med ansvaret att reda ut problemen i utanförskapsområdena.
