Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Gärna kvinnliga brandmän, men utan sänkta krav. Bild: PAUL MADEJ / TT
Gärna kvinnliga brandmän, men utan sänkta krav. Bild: PAUL MADEJ / TT

Karin Pihl: Biologiska skillnader mellan kön är inte diskriminering

Är det orättvist att kvinnor generellt är fysiskt svagare än män, och att män inte kan föda barn?

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

”Vi som räddningstjänst ska spegla samhället”, säger deltidsbrandmannen Monica Nyqvist i en artikel på Jämställdhetsmyndighetens hemsida jämställ.nu. Hon menar att bilden av en brandman som en muskelknutte på en och åttio måste förändras. Brandmännen är inte representativa för befolkningen.

I dag är andelen kvinnor i räddningstjänsten låg, kring fem procent. En orsak kan givetvis vara ett lägre intresse för yrket. Men de fysiska kraven spelar också roll. Bland annat ska man enligt riktlinjerna klara två meter stående längdhopp, 35 repetitioner av 30 kilos bänkpress och lyfta en 15 kilos skivstång till hakan 40 gånger.

Det är inte bara Jämställdhetsmyndigheten som anser att det är orättfärdigt. Till GP (21/12) säger brandmannen Lisa Dahlqvist, som själv klarat av de tuffa fysiska proven, att det är orättvist eftersom testerna är utformade efter en manlig fysik. Hon får medhåll, både från tidigare chef på dåvarande Räddningsverket (nuvarande MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) och chefen för Storgöteborgs räddningstjänst.

Det är förståeligt att den kvinna som drömmer om att bli brandman och som tränar stenhårt, men ändå inte klarar av testerna, känner att det är orättvist. I vårt moderna samhälle är det få saker som reserveras till endera könet. Politiska reformer och attitydförändringar har fört jämställdheten framåt.

Men det finns vissa skillnader mellan könen som inte går att förändra. En sådan är biologiska förutsättningar. Män har generellt sett mer muskelmassa än kvinnor, och kvinnor har inte samma biologiska förutsättningar att öka i muskelmassa. En annan uppenbar skillnad är att män inte kan föda barn. Orättvist kan tyckas, inte minst mot samkönade manliga par.

Det går så klart att lösa dessa orättvisor, eller åtminstone komma runt dem. Sänks kraven för att komma in på brandmansutbildningen kommer fler kvinnor att ha möjlighet att bli antagna. Om surrogatmödraskap tillåts i Sverige – alltså att en kvinna anlitas, mot betalning eller av altruistiska skäl, för att bära barnet – kommer homosexuella män lättare kunna bilda familj.

Men är det i alla lägen rimligt?

De hårda fyskraven som gäller för brandmän finns trots allt inte till för att aktivt hindra kvinnor från att söka. Visst kan det vara så att de kan justeras. Men om målet är att en fjärdedel eller hälften av alla brandmän ska vara kvinnor kommer kraven att behöva sänkas till en nivå som riskerar att utsätta de anställda och allmänheten för fara.

Fysiska krav för fysiskt tunga yrken finns av en anledning. Den som larmar 112 för att en brand har brutit ut är nog mer intresserad av att räddningstjänsten har den styrka som krävs för släckningsarbetet än att brandmännen avspeglar befolkningen i övrigt.

På samma sätt skulle det enkelt gå att öka jämlikheten i förutsättningarna för familjebildning genom att legalisera surrogatmödraskap. Men det finns en baksida där också, särskilt då pengar är inblandat, som handlar om riskerna att fattiga kvinnor utnyttjas.

Jämlikhet mellan könen är helt centralt i ett modernt samhälle. Ibland finns det dock andra värden som kan hindra strävan efter jämlikhet, eller snarare likhet.

Hur mycket man än kan önska något annat kommer vissa skillnader att bestå.