Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Rasism i vardagen sätter djupa spår hos den som blir drabbad. Bild: Staffan Löwstedt/SvD/TT

Bekämpa vardagsrasismen

Den verkligt allvarliga rasismen är den som riktar sig direkt mot konkreta individer i vardagen. Den har vi alla en skyldighet att bekämpa, oavsett politiska åsikter, position och härkomst.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I veckan släppte Brottsförebyggande rådet sin rapport om anmälda hatbrott för 2018. Rapporten visar på två tendenser. Antalet anmälningar om ”hets mot folkgrupp” och främlingsfientligt motiverad skadegörelse/klotter ökar medan anmälningarna om fysiska och verbala påhopp på enskilda individer ligger på en stabil nivå, under den senaste femårsperioden. Även i ett längre perspektiv förefaller våldsbrotten med hatbrottsmotiv ligga på en stabil, eller till och med lägre nivå idag. Jämfört med 2008-2011 har deras andel av de sammanlagt anmälda hatbrotten minskat från 18-21 procent till 11-13 procent. Det totala antalet anmälda hatbrott, inklusive hets mot folkgrupp och skadegörelse/klotter med hatbudskap på offentliga platser, har samtidigt ökat med ungefär en sjättedel.

Medan perioden 2008-2013 snarast kännetecknades av en minskning av antalet anmälda hatbrott sker ånyo en ökning under perioden 2013-2018. Våldsbrotten går dock emot trenden under dessa sista fem år och minskar med sju procent. Anmälningarna om olaga diskriminering minskar också, med hela 43 procent. Det som främst ökar är anmälningarna om skadegörelse/klotter och hets mot folkgrupp - med hela 115 respektive 87 procent. I absoluta tal har antalet anmälda våldsbrott med hatbrottsmotiv minskat sedan 2013. Antalet anmälningar om olaga hot och ofredande ökade samtidigt något under samma period, men har minskat sedan 2015.

Att antalet anmälningar om hets mot folkgrupp ökar förklarar BRÅ med ökad anmälningsbenägenhet, inte minst genom ett aktivt arbete från olika aktörer med att anmäla främlingsfientliga budskap på nätet. Att hets och rasism på nätet polisanmäls är positivt. Det är i slutänden domstolen som avgör. Yttrandefriheten måste värnas, men vi behöver upprätthålla civilisatoriska gränser för hur vi uttrycker oss. Med tanke på att sociala medier fått sitt stora genomslag som debattfora under de senaste åren är det inte heller särskilt konstigt att antalet anmälda fall av hets i den miljön ökat. Man hade rentav kunnat förvänta en större uppgång.

För den som minns 1980- och 1990-talens skinnskallar, brinnande flyktingförläggningar och vardagsrasism är det också glädjande att den verkligt allvarliga rasismen – den som riktar sig direkt mot individer – snarast förefaller ha minskat i omfattning. Mot bakgrund av att den invandrade befolkningen ökat kraftigt under de senaste decennierna, och migrationspolitiken varit ett hett omdebatterat tema på sistone, är det ett gott tecken att den mer brutala rasismen klingat av. SOM-institutet har visat att andelen svenskar som är negativa till att ha en invandrare som granne eller ingift i familjen stadigt avtagit.

Svenskarna klarar helt enkelt av att ha en diskussion kring invandring utan att förvandlas till primitiva rasister. De klarar till och med ofta av att ha en kritisk inställning till de senaste årens extremt generösa invandringspolitik, utan att hemfalla till rasistiska attityder i vardagen. Denna vuxna inställning kan tyckas självklar, men är det inte på många håll i världen. Vänsterdebattörer har också gjort allt för att blanda samman begreppen här hemma.

Det betyder inte att allt är frid och fröjd. I en BRÅ-studie från förra året, över självrapporterad utsatthet för främlingsfientliga hatbrott, framgår att andelen som själva anser sig utsatta ökat från 1,3 procent år 2005 till 1,6 procent år 2016. Unga män generellt och personer med afrikansk bakgrund är särskilt utsatta. På grund av begränsat underlag framgår det dock inte vilka etniska grupper som drabbats av själva ökningen. Eftersom även infödda svenskar ingår i studien som potentiella brottsoffer och förövarna inte kategoriseras är resultatet öppet för tolkning. Handlar det om en ökad rasism från majoritetssamhället gentemot minoriteter, eller om ökade etniska motsättningar generellt mellan minoriteter eller mellan minoriteter och majoriteten?

Hur som helst är det ingen tvekan om att det fortfarande förekommer rasism i den svenska vardagen. Det är alla svenska medborgares plikt att bekämpa den – oavsett hur man ställer sig till den förda invandringspolitiken. Oavsett om man är höger eller vänster, oavsett om man är svensk eller invandrare. Det finns aldrig något försvar för rasistiska attityder. Inte ens om man har dåliga erfarenheter av en viss grupp. Vi måste kunna tala öppet om sådana problem, men får aldrig börja dra alla individer över en kam. Att respektera individer för vilka de är en fråga om grundläggande mänsklig värdighet. Rasismen förminskar inte bara medmänniskan, den förminskar dig själv.