Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Aleksandra Boscanin: Barnens läslust är både skolans och föräldrarnas ansvar

Svenska elever har blivit bättre på att förstå innehållet i olika texter, men attityden till läsning har blivit mer negativ. Särskilt nedslående är den minskade läsningen av skönlitteratur, något som inte kan kompenseras med ökad läsning av nyheter.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Att säga att jag som barn tyckte om att läsa är närmast en underdrift. Skolbiblioteket besöktes varje vecka, ibland flera gånger, för att återlämna de senaste dagarnas utlästa böcker och för att låna hem en ny trave att sätta tänderna i.

Jag har böckerna att tacka för mycket. Läsningen berikade mitt ordförråd och bidrog till att ge mig ett språk för att själv kunna uttrycka mig. Framförallt blev min värld större genom att ta del av berättelser som utspelade sig i andra tider och på andra platser än min egen. Att läsa romaner är att se världen genom någon annans ögon. Därför är det beklämmande att bevittna hur läsningens status tycks sjunka, inte minst bland unga.

Resultaten från den senaste Pisa-undersökningen – som mätte kunskaper i matematik, naturkunskap och läsförståelse hos 15-åringar i 79 olika länder – sågs som ett glädjebesked för den svenska skolan. Efter en kraftig nedgång 2012, där Sverige hamnade under OECD-genomsnittet i samtliga tre ämnesområden, presterar svenska elever återigen över genomsnittet. Trots detta finns det skäl att vara fortsatt bekymrad över svenska elevers läsning.

Förutom att mäta elevernas faktiska läsförståelse undersöks även läsvanor och attityder till läsning. Jämfört med 2009 läser svenska elever mindre och uppvisar mindre positiva attityder, enligt Skolverkets rapport om Pisa. Andelen svenska elever som endast läser om de måste var i 2018 års undersökning cirka 57–58 procent; en ökning med drygt 17 procentenheter jämfört med 2009. Vidare anser nästan fyra av tio svenska elever att läsning är slöseri med tid.

Svenska elever har alltså blivit bättre på att förstå innehållet i olika texter, men attityden till läsning har blivit mer negativ. Den minskade läsningen gäller för såväl skönlitteratur som tidningar. Däremot har andelen elever som läser nyheter på nätet flera gånger i månaden ökat, men inte i samma utsträckning som annan läsning har minskat.

Särskilt nedslående är den minskade läsningen av skönlitteratur, något som inte kan kompenseras med ökad läsning av nyheter. Bägge delar behövs för att kunna förstå den värld som vi lever i. Utvecklingen riskerar att leda till en ökad ojämlikhet; inte nödvändigtvis i ekonomiska termer, utan snarare när det handlar om bildning och förmåga till självständigt tänkande.

Skolan har en viktig roll inte bara i att göra eleverna läskunniga, utan också i att förmedla läsglädje. Resurser till skolan, liksom tillgången till skolbibliotek, är ytterst en politisk fråga. Men ansvaret för att vända den negativa trenden är inte enbart politikens, utan även familjens.

Föräldrar har ett ansvar för att läsa sagor för sina barn när de är små och att reglera skärmtid (enligt en undersökning från SCB använde nästan hälften av barnen i åldern 12-15 år internet minst tre timmar på sin fritid en vanlig vardag 2016). Därtill finns en annan sak föräldrar kan göra för att inspirera sina barn: att själva regelbundet läsa skönlitteratur. En uppmaning som för övrigt kan riktas till oss alla.