Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Det finns lyckade exempel på skolor som lyft sina resultat på kort tid. Bild: Lars Pehrson/SvD/TT
Det finns lyckade exempel på skolor som lyft sina resultat på kort tid. Bild: Lars Pehrson/SvD/TT

Karin Pihl: Barn har inte ansvaret för integrationen

Förslaget om kvoter i skolan är till föga hjälp för den stora merparten som går i underpresterande skolor. Lägg krutet på att hjälpa majoriteten i stället.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

På Bergsgårdsskolan i Angered uppnådde 38 procent av eleverna behörighet till gymnasieskolans yrkesprogram 2019. I Fiskebäcksskolan i Västra Frölunda nådde 100 procent av niondeklassarna behörighet (Göteborg Direkt 25/6 2019).

Skillnaderna i resultat mellan skolor är stora. Och det är inget unikt för Göteborgs stad. Ojämlikheten i betygssnitt ökar i Sverige, och har gjort det i flera år. Den statliga utredningen ”En mer likvärdig skola”, som precis har varit ute på remissrunda, har lagt fram några förslag som ska ändra på det.

Utredaren konstaterar att skillnaderna i resultat beror på att ”elevsammansättningen utifrån "familje- och migrationsbakgrund" ökar. Den stora invandringen till Sverige har föga oväntat inneburit konsekvenser för elevsammansättningen och skolors resultat.

Därför vill utredningen förändra antagningsreglerna. Enligt förslaget ska skollagen ställa krav på att huvudmannen verkar för en ”allsidig social sammansättning av elever”. Skolvalet ska centraliseras och administreras regionalt av Skolverket. Lottning och kvoter ska vara möjliga metoder, men inte kö.

För att öka jämlikheten i resultat ska man flytta på eleverna genom att reservera platser för socioekonomiskt svaga grupper. I praktiken betyder det att fler elever från utanförskapsområden ska gå på de ”fina” skolorna. Det är lätt att sympatisera med tanken. Varför ska förortens barn inte ha chans till den bästa grundskoleutbildningen, enbart för att föräldrarna inte säkrade en köplats redan på BB? Populära friskolor har i dag marknadsstrategier för att locka akademikerbarn, som ofta får stöd hemifrån och därmed blir billigare för skolan.

Men det finns ett mått av ansvarslöshet i hela förslaget. Tanken att de starka eleverna ska ”dra med sig” de svagare innebär att man lägger ut ansvaret på eleverna. Skolans kompensatoriska uppdrag har tidigare handlat om att alla ska ha rätt till en god utbildning. En bra skola med bra lärare.

Kvotsystem för att ”rädda” ett fåtal från dåliga skolor innebär att politiken ger upp och konstaterar att det enda sättet att jämna ut siffrorna är att dra nytta av framgångsfaktorer som skolan inte påverkar, som läxläsande medelklassföräldrar. Man rundar politiska misslyckanden som bristande integration och boendesegregation.

Det sociala argumentet som lyfts i utredningen, att det är bra att elever med olika bakgrund träffas, är lovvärt. Men det finns alltid en risk med att staten pekar ut att "du tillhör den gruppen och du den, och du går på den kvoten och du en annan". För många kan det kännas som att få en stämpel med ”invandrare”, ”underklass” eller ”svenne” i pannan. Likabehandling är nästan alltid att föredra.

Lottning och kvoter till attraktiva skolor som universallösning på de ojämlika resultaten påminner om den i dag ofta överskattade idén om social rörlighet. Det är i sig en bra tanke. Men det kan inte användas som en ursäkt att strunta i dem som inte gör en klassresa. För att skapa ett jämlikt och harmoniskt samhälle behövs ibland politik för att lyfta hela samhällsklasser. Det räcker inte att se till att en minoritet har möjlighet att ta sig uppåt.

På samma sätt är det med skolorna. Det är utmärkt om fler föräldrar i utanförskapsområden gör ett aktivt skolval och får information om hur man väljer. Men tro inte att problemet med ojämlika skolresultat kan lösas genom att en minoritet kvoteras in.

Det stora flertalet kommer ändå att gå i den skola som ligger i bostadsområdet. Trots allt är det grundskolebarn det handlar om, som inte kan eller bör resa långa sträckor varje dag. Det nya förslaget om urvalsgrund skickar dock en signal till föräldrarna: ditt barns chans till bra betyg är att lyckas få en lott till den ”finare” skolan på andra sidan stan.

Varför inte börja i andra änden? Utredningen konstaterar att ett av de stora problemen är stök och bråk på de skolor som har sämst resultat. Gör något åt det till att börja med. Lägg krut på de underpresterande skolorna, och gör det på allvar i stället för att bara höja ekonomiska anslag och sedan låtsas som att det räcker. Anställ lärare som vet hur man håller ordning i klassrummet. Ge dem utökade befogenheter. Sätt de stökigaste eleverna i specialklass. Identifiera framgångsfaktorerna. Gör om lärarutbildningarna, ta bort lull-lullet och lär studenterna hantera ordningsproblem i praktiken.

Det finns lyckade exempel. Inte minst från Göteborg. Svartedalsskolan lyckades öka andelen gymnasiebehöriga elever med en fjärdedel på två år. Sjumilaskolan lyckades öka andelen från 33 procent till 71 procent under samma tid. Utmarksskolan lyckades dra upp betygen från 43 till 64 procent behöriga (Göteborg Direkt 25/6 2019). Nästa statliga utredning bör titta på vad det är som gjort att dessa skolor lyckats.