Politiker anklagas ofta för att välja den breda vägen och bara försöka att ställa sig in. Fast tittar man närmare på folkopinion och stämningsläge upptäcker man att detta emellanåt är lättare sagt än gjort. En populist måste vara fingerfärdig som en konsertpianist om han ska lyckas smeka väljarna medhårs i några av de klassiska höger-vänster-frågorna. Där är den allmänna meningen inte bara delad utan ofta direkt motsägelsefull.
”Allmänhetens åsikter om politiska förslag 2022”, som i dagarna publicerats av SOM-institutet vid Göteborgs universitet, bär syn för sägen.
En solklart flertal av de tillfrågade tycker att det är en bra idé att minska inkomstskillnaderna i samhället, men det finns endast svagt stöd för att höja skatterna. En av jämlikhetsivrare omhuldad skatt som arvsskatten förkastas med bred marginal. De som inte vill ha den återinförd är fem gånger så många som sina meningsmotståndare.
Bör man minska den offentliga sektorn? Nej, detta är väljarna skeptiska till: 48 procent tycker att det är en mycket dålig eller ganska dålig idé, medan endast 20 procent ger förslaget sitt stöd. Samtidigt är de som vill sänka skatter i största allmänhet tre gånger som många som de som vill höja dem. I dessa vatten finns många grynnor för den röstfiskande politikern att gå på.
Tryggare då att ge sig i kast med frågor om brott och straff, där ”släpp fångarne loss”-lägret kämpar i hopplös motvind. Det står 69-14 till dem som vill ha ”mycket hårdare fängelsestraff”, 86-5 beträffande skärpta straff för gängkriminella och hela 82-6 i frågan om utvisning för utländska våldsbrottslingar. Här strävar numera lagstiftarna efter att vara i takt med det allmänna rättsmedvetandet, men man kan nog konstatera att de fortfarande inte har hunnit ikapp.
Lägger man samman alla svaren på SOM-institutets 50 frågor blir helhetsbilden sammanbiten: ta inte ifrån oss de välfärdsförmåner vi har, ta inte mer av våra inkomster i anspråk, håll flyktingmottagandet lågt och satsa på inre och yttre säkerhet.
För den som gillar marknadsekonomi och företagsamhet finns inte mycket glädjande att hämta. Liberalare arbetsrätt, marknadshyror och vinstdrivande verksamhet i vård, skola och omsorg tycks inte stå högt i kurs. Å andra sidan har det inte ställts några frågor om annat företagande än välfärdsföretagande och ingenting om valfrihet, så alldeles säker kan man inte vara.
Här finns också skälet till att man ska ta det försiktigt med undersökningen som beslutsunderlag. Metoden inbjuder till svar i linje med vad författaren Henrik Åkerman en gång kallade julaftonsteoremet: ”i valet mellan bättre sjukvård och en ytterligare semesterresa till Mallorca, väljer svenskarna bådadera”. De svarande behöver inte ta hänsyn till målkonflikter.
Mätningen utger sig dock inte heller för att vara mer än den är. Den påvisar på ett intressant sätt stämningar av försiktighet och riskminimering i riket och manar dem som vill ha mer framtidstro och entreprenörskap till opinionsbildande insatser (som behöver god markkontakt för att nå framgång).
