Högkvalificerad arbetskraft fick efter årsskiftet lättare att få arbetstillstånd i Sverige. Vid en komplett ansökan så ska man inte behöva vänta mer än 30 dagar på svar från Migrationsverket. Samtidigt har det skett förändringar för lågkvalificerad arbetskraft som söker sig till Sverige. Sedan hösten krävs det 80 procent av medianlönen för arbetstillstånd.
Syftet är förstås att locka kvalificerad arbetskraft som det finns behov av bland arbetsgivare, medan lågkvalificerad arbetskraft primärt inte söks i utlandet utan bland de som i dag är arbetslösa i Sverige. Detta är ett delmoment i förändringen av svensk migrationspolitik.
Med anledning av detta uttryckte den moderata riksdagsledamoten Fredrik Kärrholm att ”invandring av lågt humankapital” ska minska. Vilket är en teknisk sammanfattning av vad dessa två policyförändringar innebär i praktiken. Men vad menar han egentligen med humankapital?
Begreppet humankapital uttrycker en människas samlade kunskaper, utbildning, talanger. Ett sorts paraplybegrepp för icke-monetärt kapital som en människa bär med sig. Vanligast är ordet inom nationalekonomin och i studier av arbetsmarknaden.
Personer med högt humankapital som söker sig till Sverige kommer i högre utsträckning att klara sig utan offentligt stöd. Personer med lågt humankapital som söker sig till Sverige kommer behöva mer stöd.
Begreppet används både inom vänstern och högern. Socialdemokraterna uttrycker exempelvis i rapporten ”Fördelningspolitik för jämlikhet och rättvisa” att ”individers humankapital – det vill säga kunskaper och sociala färdigheter, inte bara fysiska och finansiell tillgångar – är avgörande för jämlikheten i ett samhälle”. Att ujämna fördelningen av humankapital, menar Socialdemokraterna, är eftersträvansvärt. Det är svårt att inte hålla med.
Men det är svårare att utjämna humankapitalet hos en människa som levt en stor andel av sitt liv utanför Sverige. Därför väljer nu regeringen att i större utsträckning än tidigare förenkla för dem med högt humankapital att söka sig till Sverige som arbetskraftsinvandrare.
Det här är ingen ovanlig eller i internationellt perspektiv kontroversiell politik. Kanada har exempelvis ett poängsystem för högkvalificerad arbetskraft. Har man viss utbildning och ett jobb som väntar i Kanada så går det väldigt snabbt att få uppehålls- och arbetstillstånd. Om man kommer till landet för att jobba med ett låglönejobb så är det svårare. Samma i USA och andra delar av Europa (för att inte tala om resten av världen, som har ännu striktare regler).
Trots att den politik som regeringen nu genomför inte med något mått mätt är ovanlig, eller svårmotiverad med tanke på den digra integrationsskuld Sverige har, så har Kärrholms gillande kommentar bemötts med skarp kritik och anklagelser om usel människosyn.
Tidigare utbildningsministern Anna Ekström (S) citerade helt enkelt orden ”Lågt humankapital”. Någon ytterligare kommentar behövdes inte resonerade nog Ekström – orden i sig var komprometterande. Det tidigare statsrådet Annika Strandhäll (S) ansåg att själva användningen av ordet "humankapital" var suspekt.
Den tidigare utrikesministern, tillika vice generalsekreteraren för FN, Jan Eliasson (S), förklarade att Kärrholms kommentar var en form av ”avhumanisering som inte får gå obemärkt förbi. Snart stryker ´allas lika värde´ med i det klimat som växer fram”. Vänsterpartisten Ulla Andersson gick ett steg längre och anklagade Kärrholm för att hysa en ”fascistisk människosyn”.
Kritiken mot Kärrholm belyser det faktum att regeringens strävan att ge Sverige en internationellt sett mer normal migrationspolitik – liberal när det kommer till högkvalificerad arbetskraft, restriktiv när det kommer till dess motsats – bemöts med indignation av en moralisk karaktär snarare än saklig kritik.
Man kan, och bör, förstås diskutera om regeringens politik får avsedd verkan, om det gynnar svensk arbetsmarknad, om det fungerar för arbetsgivare. Men sådana politiska diskussioner är vi i Sverige tydligen inte mogna för.
Året är 2024 och det borde för envar som är engagerad i politik vara uppenbart att Sverige på många sätt inte haft en fungerande och ändamålsenlig migrationspolitik. Den var i ett internationellt perspektiv extrem och ledde till stora och svårlösliga problem med arbetslöshet, segregation och sociala förhållanden som i efterhand är svåra att göra något åt.
Men intresset för hur den situationen kan avhjälpas är fortfarande svalt, åtminstone hos tongivande representanter för oppositionen. Vi är således kvar på stadiet när ord som fascism och motståndarens människosyn får ersätta en saklig diskussion.
Menar man allvar med att Kärrholm, och indirekt regeringen, står för fascism och en hemsk människosyn när den lägger om invandringspolitiken då måste man också i konsekvensens namn anse att Sverige, till nyligen, var det enda anständiga och icke-fascistiska landet i världen. Det är inte en rimlig politisk omvärldsanalys, det är uttryck för en mörk bunkermentalitet.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
