Ansvar är på modet. Folkhälsomyndigheten sägs ha ansvar för pandemibekämpningen. Kapitalismen påstås ha ansvar för miljökrisen. Vita européer anses ha ansvar för slaveriet. Ansvar är på allas läppar.
Men det är svårt att veta vad ansvar egentligen betyder. Inga-Britt Ahlenius noterade nyligen i Kvartal att svenskan saknar engelskans åtskillnad mellan responsibility (att man formellt har ansvar för att en uppgift uppfylls) och accountability (att man svarar för något man själv eller någon underordnad gjort).
Inte heller den distinktionen hjälper dock: menar Black Lives Matter att vita européer är responsible eller accountable för kolonialismen? På vilket sätt har jag som vit europé att svara för mina förfäders kolonialism?
Ansvar tar sig nämligen olika uttryck. Den ansvarige kan exempelvis säga att vederbörande inser att den gjort fel: ”Det här är mitt ansvar, och jag tar ansvar för det här.” I många sammanhang stannar ansvaret här.
Inom politiken kan ansvar också betyda att man förlorar sitt ämbete. Man tar ansvar genom att avgå. Men då har betydelsen i ordet flyttats: från att man pekat på något slags orsakssamband – ansvar i bemärkelsen att någon förorsakat något – har man gått till en sanktion. Avgår någon från det ämbete som han eller hon investerat tid och möda i att uppnå, har den personen tagit ett slags straff. Ansvaret ligger i sanktionen.
Detsamma gäller det juridiska ansvaret. Den juridiskt ansvarige ska betala skadestånd eller dömas till böter eller fängelse. Ansvaret ligger i sanktionen.
Hur är det då med ansvaret för kolonialismen? Är det som avkrävs vita européer ett: ”Oj, förlåt, vi inser att det var dumt”, eller förespråkas någon sanktion? Vilken sanktion ska det i så fall vara? Är det ens rimligt att mina barn ska bestraffas för något som skett på 1700-talet?
Här saknas ett begrepp. Jag föreslår skuld. Skuld är moraliskt, utan övertoner av sanktion. Skuld har med samvetet att göra, och med identitet. Skuld är ett religiöst begrepp.
Men begreppet skuld fungerar också i det politiska språket. Den tyska skulden utgör ett centralt element i den tyska självuppfattningen. Denna skuld betyder inte att jag som är född 1971 ska utsättas för sanktioner, utan det betyder medvetenhet om den djupa svärta som besudlar det tyska arvet. Skulden är något som påverkar mig i förhållande till den nation i vilken jag föddes och i förhållande till mina judiska vänner. Denna skuld är inget som intresserar någon domstol.
Det svenska politiska samfundet borde återupptäcka denna betydelsenyans. Jo, vita européer kan legitimt känna skuld för kolonialismen på samma sätt som afrikanska katoliker kan känna skuld för inkvisitionens härjningar eller mongoler kan känna skuld för plundringen av Baghdad. Men ansvar?
Ansvar har ingen av oss för det som våra förfäder gjort. Ansvar som responsibility är något en befattningshavare har, och ansvar som accountability är något som avkrävs en individ för någon specifik händelse. Sanktioner kan den utsättas för som har ansvar.
Skuld bär man allena.
