Det går åt skogen för den svenska skolan. Åtminstone om man får tro den senaste Pisamätningen. Niondeklassarnas resultat i matematik och läsförståelse är nu tillbaka på samma nivå som 2012, som är det sämsta året som uppmätts .
Blixtsnabbt efter att resultatet offentliggjordes ryckte skolminister Lotta Edholm (L) ut och beklagade sig. Regeringen ska ta krafttag. I en debattartikel (SvD 15/12) presenterades handlingsplanen framåt. Skärmarna ska bort och friskolesystemet ska “helrenoveras”, skrev L-ministrarna Lotta Edholm, Johan Pehrson och Mats Persson. En ny läroplansutredning har också presenterats. Det flum som finns kvar – läroplanerna gjordes om bara för något år sedan – ska vädras ut.
Allt detta är bra. Men det finns en viktig aspekt av Pisaraset som tycks ha glömts bort: Frågan om vilka det egentligen är som undervisar barnen.
Om vi ska ha en skola värd namnet räcker det inte att skriva om läroplanen och sätta stopp för oseriösa friskoleaktörer. Centralt för ett välfungerande utbildningssystem är att ha bra lärare.
Redan 2019 varnade tidningen Skolläraren att var femte legitimerad grund- och gymnasielärare var över 60 år, och därmed närmade sig pensionsåldern. Det får konsekvenser. När det äldre gardet går i pension försvinner erfarna kolleger som kan stötta de yngre i sin yrkesutövning. Men det är inte det enda problemet.
En mycket stor andel av de yngre lärarna är nämligen obehöriga. Av de grundskolelärare som anställdes 2019 saknar 35 procent lärarlegitimation, enligt siffror från SCB. Värst är det bland de yngsta. Bland lärare under 29 år saknar hälften behörighet.
På totalen utgör de obehöriga lärarna hela 30 procent av kåren i grundskolan . De obehöriga är, dessvärre, inte lärarstudenter som har någon kurs kvar på lärarutbildningen och därför inte kan plocka ut sin legitimation. En rapport från Skolverket visar att denna grupp endast utgör några få procent av de obehöriga.
Nog kan man vara en bra lärare även om man inte har fått ett diplom från Skolverket. En utbildad biolog kan vara en utmärkt NO-lärare. Dessvärre är kopplingen mellan de obehöriga lärarnas utbildningsnivå och de ämnen de undervisar i svag. Över hälften av lärarna som saknar legitimation har dessutom inte någon eftergymnasial utbildning alls. Och bland dem som har det är det vanligaste att man läst kurser i konst och humaniora.
Obehöriga lärare utan vidare ämneskunskaper kommer i regel att vara sämre lärare än de med examen. Det säger sig självt. Icke-legitimerad personal får inte heller sätta betyg, vilket ökar arbetsbördan för arbetskamrater som har gått lärarutbildningen.
Regeringen måste ta tag i detta. Om läraryrket blir en slasktratt för konstvetare som har svårt att få jobb är det inte konstigt att kunskapsresultaten sjunker.
