Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
 Bild: Ernst Henry Photography
Bild: Ernst Henry Photography

Anne-Marie Lindgren: Alla människor är inte änglar

Regler finns av en anledning. Varken människor eller företag är helt igenom hederliga.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

"Världen är ond, och det måste våra regler ta hänsyn till." Repliken finns i Dorothy L Sayers deckare Kamratfesten, som utspelas i ett (fiktivt) kvinnligt college i Oxford med internatboende. Den är dekanens korta förklaring till varför man måste hålla viss koll på när och hur folk får ta emot besökare – trots att det inskränker studenternas frihet att ta dit vänner.

Jo. Det finns faktiskt vissa anledningar till att det behövs regler i samhället, även när de kan kännas knöliga för enskilda personer.

Den aktuella kritiken mot missbruket av samordningsnummer – som ges personer som vistas i Sverige utan att vara folkbokförda – visar på det.

Det är helt sant att samordningsnumren ges utan tillräckliga kontroller. Det är lika sant att det beror på en avsiktlig strävan att göra processen enkel för de sökande. På samma sätt har lagstiftarna på olika sätt velat förenkla för småföretagare, bland annat genom ständigt sänkta krav på egna kapitalinsatser.

Båda strävandena, alltså serviceinriktade myndigheter och viljan att uppmuntra företagande, är förstås goda. Problemet är bara att alla människor inte är änglar.

Och finns det inte regler som hindrar folk att bete sig litet mindre änglalikt, ja då kommer också ett antal personer att använda sig av den regelbristen just för mindre änglalika verksamheter.

Företag har alltmer kommit att bli verktyg för brott, konstaterade Ekobrottsmyndigheten när den årliga lägesbilden av organiserad brottslighet lades fram. För regelförenklingarna har inte bara underlättat för hederliga företag, utan också för ohederliga.

Så mycket, faktiskt, att det skapar problem både för hederliga företag och för välfärdssektorn. Plus, förstås, att kriminella verksamheter i sig själva är samhällsskadliga och alltså inte ska understödjas av aningslösa regelverk.

Det handlar om företag som delvis driver ”vit” verksamhet för att kunna tvätta svarta pengar, främst från narkotikahandel. Och om företag för avancerat bidragsfusk, som felaktigt plockar ut statliga ersättningar exempelvis för subventionerade anställningar, för personlig assistans, och för lönegarantier vid konkurser.

I flera decennier har reglerna och kontrollerna inom sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna stadigt skärpts, alltså de ersättningar som går till enskilda individer. Parallellt med det har vi fått ständigt mer generösa villkor för företagen och de ersättningar som går till dem.

Man kan ha olika uppfattningar om hur reglerna för sjuk- och arbetslöshetsersättning ska se ut, men inte om att det behövs regler för att hindra missbruk. Alla är, som sagt, inte änglar.

Detsamma gäller villkoren för företagande, och de subventioner som de kan få. Det behövs regler för att hindra missbruk. För alla som vill starta företag är inte änglar, och gör det inte för att de har ett antal innovativa idéer som kommer att öka den ekonomiska tillväxten.

Här behövs en betydligt nyktrare syn på regelverket för företagande än den som dominerat under senare decennier.