I varje göteborgsk stadsdel finns ett lokalt pensionärsråd. Syftet är att de olika pensionärsorganisationerna ska kunna samarbeta med kommunernas förvaltningar i frågor som rör stadens äldre, till exempel anpassning av boenden till hemtjänsten.
Samarbetet fyller en viktig funktion: Samhällsservicen till våra äldre, som jobbat och bidragit en hel livstid till det gemensamma, ska vara så bra som möjligt. Råden möts sex gånger per år.
Kostnaden för samarbetet är inte stor. För de lokala råden rör det främst omkostnader för mötena. Lite fika och kaffe. Representanterna för de olika pensionärsorganisationerna gör detta helt ideellt. Att de får fikan bekostad är en symbolisk handling.
Men för vissa delar av staden är det slut med det nu. I Örgryte-Härlanda, som är en ekonomiskt problemtyngd stadsdel, råder numera inköpsstopp.
Stadsdelen gick föregående år back med 34 miljoner kronor. I år har det, enligt stadsdelens förvaltning, inte vänt. Därför kommer alla verksamheter beröras för att få ekonomin i balans.
Det råder därmed totalt inköpsstopp. Det avser konsulter, förbrukningsinventarier, representation (till vilket kaffe och fika hör).
Det kan tyckas futtigt att uppmärksamma att pensionärsvolontärer på sina möten inte får kaffe och kaka. Men det är illustrativt hur illa ställt det är på vissa håll i Göteborg.
Det understryker också hur viktigt det är att hela staden sparar där det går. Hur ska man kunna försvara vidlyftiga resor och konsultarvoden när inte ens volontärer kan bli bjudna på fika under möten som syftar till att förbättra stadens arbete med äldre?
Den göteborgska devisen har länge varit slösa i det stora, spara i det lilla. Den nyligen uppmärksammade resan till Stenungsbaden som stadens chefer företog försvarades med att cheferna måste träffas - vilket knappast någon ifrågasätter.
I Göteborg saknas det inte andra exempel på slösaktigheter i en betydligt större skala. Utredningen av linbanan fortsätter i oförminskad takt. Till en kostnad på långt över hundra miljoner. Göteborg energis anläggning Gobigas, vars marknadsvärde är noll, kostar två miljoner om året trots att den inget gör. Totalkostnad över två miljarder.
Det som sticker i ögonen på många göteborgare är inte att anställda träffas och har konferenser, eller att det görs nödvändiga satsningar på infrastrukturen. Det är att stadens besparingar slår så ojämnt. Det är inte bara Örgryte-Härlanda som har ekonomiska bekymmer.
Stadsledningskontorets rekommendation till Kommunstyrelsen, att inte tillstyrka några utgiftshöjningar, gäller hela kommunen. Då är det givetvis konstigt att medan det sparas in på något så futtigt som kaffe i en del av staden, så åker andra på dyra konferenser, trots att billiga alternativ finns på plats i Göteborg.
Det är som att situationens allvar inte riktigt sjunkit in på alla ställen i Göteborgs stad. Förutom hos Örgryte-Härlandas pensionärsråd. De förstår minsann hur illa ställt det är.
