När SVT förra veckan firade att de fyllde 60 år varvades jubileumsprogram med debatter om public service. Inte mindre än tre gånger diskuterades vad uppdraget borde vara och hur finansieringen bör se ut: i Aktuellt, i Gomorron Sverige och i Opinion Live. Den senare debatten skiljde sig från de två föregående genom att det faktiskt fanns en företrädare för SVT på plats (som agerade i annan egenskap än programledare).
Det är bra att public service diskuteras. Men om diskussionen ska ha någon betydelse, utöver att fylla ut programtid, behöver saklig kritik tas på större allvar. Oavsett vad man principiellt tycker om public service bör man vara oroad över den utveckling som skett; där flams och trams fått vinna över bildning, dels genom det stora antal program som ägnas åt det förstnämnda – som dejtingprogrammet för präster för att ge bara ett exempel – men också genom att de program som gör anspråk på att vara bildande sällan får vara enbart det. Se till exempel den nya versionen av Fråga Lund.
Att SVT allt mer går ifrån sin seriösa framtoning, och därmed allt mindre påminner om just public service, är inte den enda kritiken. En annan är att SVT (och även SR bör tilläggas) alltför sällan lever upp till kraven om opartiskt innehåll. Att man har en slagsida åt vänster. Kritik som programdirektören Jan Helin avfärdade som ”slentrianmässig” i torsdagens Opinion Live och bad sin motdebattör om belägg.
Den som kommer med kritik, oavsett vad den består i, bör även kunna belägga den. Det är inget orimligt krav och det gäller även när det handlar om kritik mot public service. I fråga om dess vänstervridning finns gott om konkreta exempel på specifika inslag, frågeställningar och verklighetsbeskrivningar som varit föremål för kritik genom åren. Det är svårt att tänka sig att denna kritik undgått Helin varpå man kan undra varför han inte bemöter den i stället för att försöka flytta fokus från sakfrågan.
Helin visste dock precis vad han gjorde när han i en TV-debatt bad om belägg för kritik som vänder sig mot en större trend snarare än enskilda händelser. För även om det finns gott om enskilda exempel så är det svårt att på kort tid förmedla hur stor vidden av vänstervridningen är. Många av de snedsteg som SVT gjort kan i sig framstå som fjuttiga, men blir problematiska när de blir en del av ett större mönster.
Än mer problematiskt blir det att det inte finns någon instans som på allvar granskar detta. Man kan förledas att tro att Granskningsnämnden för radio och tv har denna uppgift, men de granskar bara enskilda avsnitt som blivit anmälda, inte hela program och inte på eget bevåg. Därmed kan de inte uttala sig om större trender utan enbart om enskilda händelser.
Efterfrågan på djupare granskning verkar finnas, och när ingen oberoende myndighet tar sig an detta gör ideella krafter det i stället. Som Facebook-sidan I allmänhetens tjänst - granskning av public service som i skrivande stund har över 12.000 gillningar. Jan Helin kan gärna gå in där, eller ännu hellre: påtala behovet av en oberoende instans som på allvar granskar public service.
