Sedan två veckor tillbaka har Svenska kyrkan börjat med klädutdelning precis utanför Migrationsverket i Kållered. Vid två tillfällen varje vecka håller de öppet.
Utanför står Mats Arbash och ett trettiotal andra vuxna och barn.
– Jag ska se om de har jackor och underkläder till mina barn, säger han.
Han kom till Sverige i oktober men hans familj kom för ett par veckor sedan. Ebtim är äldsta barnet och nyss fyllda tretton. Han övar på sin svenska: ”Hur mår du” säger han med ett leende under den gröna kapuschongen. Vinterkylan har kommit tillbaka och det pratas om att det ska snöa igen i morgon.
Migrationsverket ser att det finns ett behov av en permanent lösning för klädsituationen på plats och har fört samtal med Svenska kyrkan, berättar Susanne Johansson är präst i Kållereds församling.
–Vi hoppas kunna lösa det i deras lokaler på långt sikt, säger Susanne Johansson.
Baracken är ett steg i rätt riktning. I höstas skedde klädutdelningen i församlingsgården en bit därifrån.
–De här hjälpinsatserna är riktade till Sagåsen och det har varit svårt att avgöra tidigare om de som kommit till vår församlingslokal har varit härifrån, säger hon.
Susanne Johansson, Elisabeth Edwards, Margareta Widfeldt och Catherine Paterson är i dag på plats. Med alla i baracken samtidigt finns inte mycket utrymme att röra sig på.
–Det bästa hade varit om vi hade plats så att de kunde komma in i värmen på en kopp kaffe och själva välja vad de vill ha, säger Elisabeth Edwards.
Just innanför dörren till baracken står ett bord som fungerar som en disk. På den ligger två A4-papper med bilder på allehanda klädesplagg som hjälp när språket inte räcker till. Det blir snabbt rörigt när utdelningen kommit igång.
–Vi ska försöka få till ett bättre kösystem, nu gör vi så att barnfamiljer får komma först så de slipper att frysa, säger Elisabeth Edwards.
På trappan står prästen Susanne Johansson och underhåller barnen så att de inte springer in i baracken samtidigt. Hon tar upp en nyfiken pojke i dagisåldern som står och väntar. Han kan prata lite svenska och förstår frågan om vilka hans föräldrar är. Pojken vänder på huvudet och pekar mot pappan hundra meter bort men säger att mamman är på färjan.
Bakom Susanne står Nidal Omar med sin familj och tecknar i handen vilken skostorlek hans barn har. Ett par röda nikeskor ser ut att passa bra. Familjen kommer från Syrien och anlände till Sagåsen i går.
–Min fru är gravid och behöver större kläder. Jag behöver jeans och en jacka just nu, säger han.
Klädlagret som Svenska kyrkan har är stort men vissa saker finns det stort behov av. Varma kläder, vantar, jackor, mjukisbyxor, skor, barnskor, flip–flops och foppatofflor i helt och rent skick tas gärna emot samt nya underkläder. Baracken får stå i tre månader utan bygglov, enligt Susanne Johansson.
–Sedan får vi se vad som händer.
