I vanlig ordning vid den här tiden på året känner sig Viveca Lärn som en cirkushäst; hon längtar efter att äntra litteraturens manege vid Korsvägen. Och precis som tidigare år ska hon flytta in på hotellet intill för att bo där hela Bokmässan.
Men nytt för i år är att hon ska blogga, ett fenomen hon tidigare bara hört talas om.
- Jag vet att Uggla har en och att Bodil Malmsten har en, men jag har aldrig kollat någon blogg. Som jag förstår det är det som en dagbok, säger Viveca Lärn över en tekopp mumbo jumbo som smakar mindre exotiskt än det låter.
Att ägna sig åt fenomenet några dagar tycker hon känns spännande och lagom, men är lite förundrad över författare som bloggar kontinuerligt.
- Om jag skriver då arbetar jag. Därför har jag knappt skrivit ett vykort sedan jag blev författare och tycker det är jobbigt när folk vill att jag ska skriva i gästböcker. Då känner jag alltid att jag jobbar och vill att det ska bli perfekt. Så jag kan inte tänka mig att starta ett bloggliv. Om jag inte blir helt besatt efter det här och känner att jag måste blogga mera.
Hennes taktik är ta med sig ett block så att hon kan notera namnen på intressanta människor hon möter och jobba som en journalist, en roll hon har ett förflutet som. På frågan vilken ton läsarna kan förvänta sig svarar hon kort och gott "en strikt ton", men bränner sedan av ett hjärtligt skratt.
- Jag tog över efter Hagge Geigert och skrev kåserier i GP varje lördag tills för två år sedan. Jag saknar att skriva lite mer flanörkåserande och bloggen blir nog lite så.
Viveca Lärn har också börjat jobba med en bok som anknyter till temat. Till våren ska hon ge ut Sanningen om Saltön där hon i kåserande stil ska berätta hur hon hittade på den folkliga ön och dess befolkning.
Hon beskriver arbetsprocessen som helt oromantisk för hon kan skriva precis var som helst och använder alltid datorn. Hon saknar inte skrivmaskinens era och har lite svårt att förstå varför böcker skulle bli tjockare på grund av det digitala arbetsredskapet.
- För mig är det tvärtom. Man kan möblera om och radera så enkelt utan att använda tipp-ex. Mina böcker har blivit mer koncentrerade för jag tycker att det är så roligt att radera.
Ålder: 65.
Bor: På Orust och i Göteborg.
Senast lästa bok: Presidentens hustru av Curtis Sittenfield.
Genomsnittlig datoranvändning: Tre timmar dagligen till mejlande, googlande och skrivande.
Aktuell: Bloggar på gp.se varje dag om Bokmässan, med start onsdag eftermiddag. Ger ut två barnböcker, Ludde gör en Zlatan samt Ett djur på fem bokstäver.
