Jag vaknar upp en morgon och ser en bild som kablats ut över världen. Fyra franska poliser står runt en muslimsk kvinna och tvingar henne att ta av sig en tröja. Fyra beväpnade franska poliser i skottsäkra västar på en strand förnedrar en muslimsk kvinna genom att tvinga henne att ta av sig överdelen på sin burkini inför alla de badande människorna runt omkring.
På bara ett par veckor har fler och fler franska kommuner förbjudit burkinin, en täckande baddräkt designad av australienskan Aheda Zanetti 2004. I en artikel i the Guardian beskriver hon inlevelsefullt hur hon då skapade burkinin för att ge kvinnor frihet. Och det förbjuder man nu i Frankrike. Religiösa symboler ska inte få synas på stranden, och dessutom är det ohygieniskt och det kan dölja terrorverksamhet. Med dessa argument spatserar nu fransk polis omkring på stranden och bötfäller muslimska kvinnor, för bort dem från stränder, och i ett fall, tvingar en kvinna av av-täcka sig.
En del verkar tro att det har med religion att göra, med den franska statens så omsusade speciella ord för sekulär, laique i centrum, har man ju redan förbjudit hijaben i bland annat skolan. Andra verkar tro att det har att göra med att landet den senaste tiden fallit offer för en fruktansvärd terrorism. Men det jag ser är en kolonial reaktion, och en tradition som började för över 100 år sedan.
Assia Djebar beskriver det i romanen Kärleken, Kriget. När fransmännen koloniserar Algeriet 1830 blir man besatt av slöjan, att kolonisera ett land blir som att belägra en kvinna, våldföra sig, våldta, av-slöja. Historien om den franska ockupationen vävs samman med historien om hijaben.
Franz Fanon beskriver samma fenomen i sin essä Algeriet av-slöjat. Hur ett plagg som har en kulturell, traditionell och religiös betydelse blir till en symbol för motstånd. Den skoningslösa ockupationsmakten Frankrike är besatt av att av-slöja kvinnorna, och därmed göra dem till sina. Fanon skriver; Det var kolonisatörernas lidelse att av-slöja den algeriska kvinnan, det var hans vad om att vinna slaget om slöjan till varje pris som helst, som hotade att rasera den infördes strävpelare.
Jag vaknar på morgonen och tittar på ett foto och känner mig som en statist i en reklamfilm för Daesh/IS. Fyra franska poliser som inför publik tvingar en muslimsk kvinna att klä av sig.
Jag tittar på fotot om och om igen. Det skulle kunna vara ett montage, en installation, en performance. En radikal postkolonial konstnär som vill visa oss islamofobins nakna konsekvens, påminna oss om Frankrikes koloniala historia. Det skulle också kunna vara en reklamkampanj för Daesh. I sitt kungarike dödar de otrogna muslimer, och i väst utför de attacker som ska få västvärlden att hata muslimer. Få dem att känna sig ovälkomna.
Varsågod och lämna stranden.
