När man följer nyheterna på radio och tv, möts man av en ström av ord i stil med inflation, reporänta, klimat, hållbarhet och mångfald. Det finns många tusen liknande ord som inte fanns i det språk vi växte upp med.
Men så ibland händer det något. I ett inslag strax efter midsommar intervjuades en jordgubbsodlande bonde utanför Laholm. Efter veckor av torka, sol och värme mognade jordgubbarna snabbt och gav tidigt en bra skörd. Efter midsommar kom det flera dagar med ösregn, vilket drabbade jordgubbsplantorna. Han var bekymrad och sa: ”I värsta fall blir det tabberas av alltihop”. Jag är inte säker på att han sa exakt så, men att han sa tabberas, det glömmer jag inte.
Tabberas betyder att det är tomt, att det är rent på faten eller till och med att det är total förödelse. Och det var väl ungefär det sista jordgubbsodlaren avsåg.
Ordet finns med i svenska ordböcker i stavningen tabelras, och det förses med markeringar som ”ålderdomligt” och ”mindre brukligt”. I folkligt språkbruk har säkert formen tabberas dominerat.
Bakgrunden är intressant. Ursprunget är latinets tabula rasa ’tom tavla’, och då avses inte i första hand en tom målarduk utan en vaxtavla där man dels kan skriva något, dels stryka bort det man skrivit.
Det är säkert via den franska formen table rase, med ett ungefärligt uttal som tablerass, som ordet kom till svenskan och blev tableras, eller tabberas med ett mer folkligt uttal.
Den vanliga betydelsen var att man suddade ut på tavlan, alltså gjorde den tom. Sedan kunde ordet användas om diverse annat som suddades ut, plockades bort och försvann.
En vanlig tolkning är förstås att man äter upp maten så att det blir rent både på faten och i kastrullen. En annan tolkning har med kortspel att göra, att man plockar upp alla korten på bordet, till exempel när man spelar kasino. Men då heter det alltid att man tar tabbe. Ordet tabbe har alltså också sitt ursprung i franskans table rase och ytterst i latinets tabula rasa. Detta hade vi inte en aning om när vi spelade kort i tonåren. Man kan också göra en tabbe ’ett misstag’, men detta är ett ord med ett annat, förmodligen dialektalt, ursprung.
Den vanliga betydelsen av tabberas i dagens svenska är inte ’total förödelse’ som hos jordgubbsodlaren i Halland utan att det blir rent på faten, att allt äts upp. I en större samling bloggtexter finns det massor av exempel i stil med ”då gjorde vi tabberas på påskmaten”, ”tabberas på mitt godis”, ”ett guldkantat tabberas på lyxiga småkakor” och så vidare.
”Där blev jag teamledare med personalansvar och hela konkarongen”.
Ordet tabberas hade förmodligen varit i stort sett borta ur vardagsspråket om inte Atsrid Lindgren genom Emil i Lönneberga försett ordet med vingar. Emils föräldrar var borta på juldagen och han fick då idén att bjuda byns fattighjon. Skafferiet var välfyllt med mat som skulle serveras på en bjudning för släkt och vänner. Allt försvann ner till sista sillebit, och byns fattighjon fick ett skrovmål de sent skulle glömma. Denna måltid omnämns som ”Det stora tabberaset i Katthult”.
Föräldrarna blev inte glada, men å andra sidan visade Emil prov på den godhet och omtänksamhet som passar till julens glada budskap.
Det är intressant hur en författare som Astrid Lindgren på det här viset kan påverka det vardagliga språkbruket genom att hålla liv i ett dialektalt uttryck.
Tabberas är ett exempel på det som betecknas med den något vanvördiga termen pigfranska.
Svenskan begåvades med många franska lånord på 1700-talet och framåt. Som regel var det adeln eller överklassen som använde orden, men ibland spreds de franska orden via tjänstefolket till de breda folklagren.
Standardexemplet är pö om pö ’lite i sänder’. Ursprunget är franskans peu à peu ’lite på lite’, men det är inget vi tänker på när vi säger pö om pö.
Ett exempel, vanligt i göteborgskan, är hele konkarongen ’hela bunten, rasket, alltihop’. Bakgrunden är det franska ordet conquérant som på 1700-talet användes om en stor och märkvärdig damhatt. Betydelsen vidgades sedan till hela utstyrseln och allt som hör till. Till exempel:
”Där blev jag teamledare med personalansvar och hela konkarongen”.
Ett annat exempel är exmera ’uppskatta, gilla’ från franskans estimer.
”Exmeras det en kopp kaffe?” kunde man fråga en gång i tiden.
Estimeras kunde den säga som var lite mer hemmastadd i franskan, och i den stavningen hittar man ordet i svenska ordböcker. Estimera har två betydelser, dels ’uppskatta, gilla’, dels ’uppskatta, beräkna’.
Exmera har enbart betydelsen ’gilla’ i göteborgskan
För ordningens skull kan vi tillägga att uttrycket tabula rasa också använts inom filosofin, exempelvis i tvisten mellan rationalister och empirister under 1600-talet och framåt.
Empiristernas tes var att mänsklig kunskap helt kommer till oss genom erfarenheten, genom våra sinnen. Den här diskussionen är och var kopplad till förhållandet mellan arv och miljö.
I det här filosofiska sammanhanget används tabula rasa om en tom vaxduk där sinnesintrycken ristar in sina spår. Det är omvändningen av den tidigare betydelsen av tableras och tabberas, där det handlar om att sudda ut snarare än skriva in.
I den filosofiska användningen är den latinska formen tabula rasa allenarådande. Ordformen tabberas har inte synts till i filosofiböckerna. Men när Emil bjuder på jullunch och när en halländsk bonde bekymrar sig över skörden, då heter det tabberas och inget annat. Ordets latinska ursprung var inget diskussionsämne i Katthult.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
