Var på popkonsert i en skolaula för ett par veckor sedan. Det var Pepperland som spelade, världens bästa Beatles-coverband enligt George Martin.
Och det var Vox-förstärkare, Höfnerbas, Ludwigtrummor, gitarrsladdar och hela skiten.
De var visserligen fem men det kanske krävs för att matcha The Real Thing. Och det gjorde de verkligen. Även de lite ljudmässigt komplicerade låtarna som A Day In The Life och Back In The U.S.S.R. satt som en smäck.
Musiknostalgin stod som spön i scengolvet, särskilt för oss i den rätta åldern som har rätt känselspön. Vad kan återkalla ljuva ungdomsår för oss bättre än gamla Beatleslåtar?
När just jag säger att det lät bra så borde det betyda något extra. Jag har nämligen något att jämföra med. Originalet.
Den 25 oktober 1963 gjorde The Beatles sin första spelning utanför England (Hamburg oräknat). Det var också i en skolaula, närmare bestämt den i Sundstaläroverket i Karlstad.
Jag var på den första konserten som började klockan 19.00, sedan hade de en klockan 21.00 också. Biljetterna kostade 12 -20 kronor. Salongen var inte fullsatt på någon av konserterna.
Det hela var över på 25 minuter. Så var det på popgalor på den tiden, man skulle inte överdriva.
Radiorösten från Tio-i-topp Carl-Eiwar var konferencier. Som vanligt var det en popgala med flera inslag. Det började med Telstars och fortsatte med Svend Milles Popstars – ett dansk band som jag måste erkänna inte minns ett dugg av.
Detsamma gäller Jack Daily. Jack Daily? ”Jag såg faktiskt Jack Daily i Karlstad -63!”
Google: Amerikansk sångare som bodde i Norge. Året innan hade han en hit med låten ”No vin, no öl, no dram”.
Däremot minns jag den engelska gruppen Ken Levy and The Phantoms som turnerade flitigt i Sverige. Deras trummis hette för övrigt Robin Baily som sedermera hamnade i ett mer illustert sällskap, Sven-Ingvars.
I annonserna stod, förutom Beatles även Trio mé Bumba i större bokstäver. Men de fick ställa in på grund av sjukdom – hälften av publiken gick efter det beskedet. Nej skoja.
Beatles spelade sju låtar, bland annat den nya hiten She Loves You. Det hela var över på 25 minuter. Så var det på popgalor på den tiden, man skulle inte överdriva.
På bilder av publiken ser man påfallande många unga män i vit skjorta och slips (jag hade det garanterat inte).
Först tog de Karlstad, sedan resten av världen. Trots att Nya Wermlands-Tidningen skrev surt att de var ”ganska corny”.
I väntan på att kunna hacka mig in på Disney-appen och se den nio timmar långa Beatlesdokumentären läser jag Paul McCartneys låtdagbok ”Texterna: Ett självporträtt. Mitt liv i 154 sånger”. Ganska intressant, förutom Wingslåtarna.
Där får man bland annat veta att när All My Loving var inspelad kom John Lennon på att han skulle spela trioler i versen, vilket gav ett helt annat driv i låten.
Sådan nördinformation kan man aldrig få för mycket av.
Ja, här sitter jag och skriver om The Beatles när Putins fredsbevarande styrkor bekämpar nazisterna och narkomanerna i Ukraina.
Han försöker antagligen rädda Ukraina från att få en nazidiktator som är en galen oberäknelig lögnare. Han vill inte ha någon konkurrens, det finns bara plats för en sådan i det gamla Sovjet.
För Putin är Back In The U.S.S.R. dessvärre en aktuell dröm.
Tallyukraina!
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
