Häromdagen läste jag ett reportage om Göteborg i den brittiska tidningen The Guardian.
Tidningens medarbetare Rhonda Carrier har varit här.
Det är ett långt reportage. Jag läste det med förundran. Jag undrade vilken stad redaktör Carrier hade besökt. Den stad som framträder i reportaget ter sig märkligt obekant för mig.
Men det är fint att det är klang och jubel över Göteborg i The Guardian.
Rhonda Carrier älskar Göteborg.
Det gläder mig förstås som göteborgsk lokalpatriot. The Guardians skribent och jag är fullständigt överens om att Göteborg är en utmärkt stad.
Men redaktör Carrier och jag verkar liksom bygga vår entusiasm på olika fundament.
Jag älskar Göteborg för dimman och regnen, den jovialiska vresigheten, ordlekarna, det lite oregerliga och tegelspruckna. Brokigheten. Ölgubbarna i Stigbergsliden.
Göteborg är älskvärt i sin kantstötta skönhet.
Men redaktör Carrier i The Guardian framhåller att Göteborg är finfint på hållbarhet, energieffektivitet, återvinning, progressivt föräldraskap och cykelbanor.
Vi är också bra på skandinavisk design. Och så kan man ju bada gratis. Och titta, där är ju kungen vid rådhuset.
Jag satt och läste och väntade bara på att borgmästaren skulle komma till häst och att barn i äppelknyckarbyxor skulle springa förbi.
Redaktör Carrier gör visserligen ett svep på Liseberg, Universeum och Världskulturmuseet. Hon intar sitt huvudmål i Korvhallen på Liseberg.
Men man får som läsare en stark känsla av att det är det där med cykelbanorna och hållbarheten som sätter redaktör Carriers hjärta i brand.
Jag sänkte tidningen (det vill säga telefonen) och tänkte. Jag funderade på alla de gånger som jag har övervägt olika resmål. Jag funderade på alla de gånger som jag som göteborgsk familjefar har misslyckats med att sälja in utländska destinationer. Och jag tänkte på det – beroende på telningarnas utveckling – pärlband av legoländer, lekland, rutschbanor, gokarts, äventyrsbad, piratpromenader, Harry Potter-land, berg-och-dalbanor, glasskaféer och bräckbodar som har passerat revy. Och jag tänkte på hur sällan jag har lyckats sälja in ett resmål med hänvisning till att där finns så fina cykelbanor.
Hur annorlunda måtte då inte de välartade brittiska barnen vara.
Jag försökte göra tankeexperimentet att jag satt som familjefar i Manchester (The Guardians ursprungliga utgivningsort) och skulle övertyga mina två tonåringar om sommarens resmål.
– Gothenburg Sweden, det är melodin, skulle jag säga.
– Men, dear father, skulle de välartade tonåringarna säga, vad finns i Gothenburg Sweden?
– Oh, skulle jag säga. Gothenburg Sweden har sex gånger utnämnts till världsmästare i hållbarhet. Dessutom finns det väldigt fina cykelbanor. Dessutom är Gothenburg Sweden känt för progressivt föräldraskap.
Då skulle mina välartade brittiska tonåringar utbrista:
– Oh, father, låt oss fara till detta underbara ställe med cykelbanor och progressivt föräldraskap.
Men nu har jag alltså inga brittiska välartade tonåringar utan helt vanliga göteborgska tonåringar.
Jag vet att jag nu kommer att få mejl från allvarliga kvinnor i Alingsåstrakten som skriver att jag raljerar.
Det gör jag förstås. Men jag misstänker alltså att hållbarhet, cykelbanor och progressivt föräldraskap – dessa för människosläktets överlevnad förnämliga fenomen – inte lockar någon till Göteborg.
Denna känsla baserar jag på vad som skulle kunna betecknas som allmänna erfarenheter.
Det är till exempel ganska vanligt att kolleger från andra svenska storstäder (Stockholm) emellanåt hör av sig och ber mig om råd rörande krogar i Göteborg. Jag har fått förfrågningar om var man kan hitta näringsställen utan gula tapeter, krogar som är ”äkta kinesiska”, krogar som är ”stämningsfulla men inte romantiska”, krogar där man kan träffa Håkan Hellström och krogar som har biljardbord eller äkta absint.
Men jag har aldrig hört någon ringa och säga:
– Vi är några grabbar som kommer med 19:28-tåget och vi ska ha en riktig helkväll i Göteborg och skulle vilja hitta en krog med riktigt nyttig mat.
Men i The Guardian framträder vi göteborgare som ett cyklande, fiberätande. friluftsbadande, progressivt förnöjsamt folk. Vi verkar verkligen vara helt outhärdliga.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
