I någon av de hundrafemtielva romaner jag slukat det senaste året fanns några rader som plötsligt gör sig påminda. Det handlade om en teori som sa att när ens förälder har gått bort är det inte ovanligt att man börjar efterlikna den saknade. Som en form av omedveten hyllning.
Det är en ganska typisk vårdag i Göteborg med alla väder i sammanträde när jag inser att mina funktionella vandringsbyxor har börjat ta sig friheter. Tidigare var användningsområdet just vandring i skogen, lättare trädgårdsarbete eller på sin höjd en utflykt till återvinningen. Men här går jag på stan för att göra några ärenden och ser i ett skyltfönster en figur i keps och bekväma byxor med anmärkningsvärt många fickor.
Det är ju jag! Och faktiskt inte helt olikt min pappa. Kanske stämmer det jag läste i den där boken och det skulle ju förklara en hel del, inte enbart min praktiska outfit. Som det här att jag har blivit en fena på att avsluta samtal med tjatiga säljare i telefonen eller att jag ropar ”den är min” när bollen kommer upp på läktaren under en match. Men framförallt förstår jag nu varför jag känt ett så starkt behov av att köpa mig en ny cykel.
Min pappa cyklade varje dag så länge han kunde. Gärna långt, och den dagliga sträckan antecknades i kalendern för noggrann årssammanställning. Det var siffror som gjorde hans bil avundsjuk. Under många år hämtade han dessutom upp barnbarn i passande ålder som fick åka med på spännande turer i stolen där bak. Vissa somnade efter en stund medan andra sjöng eller gastade tills det var dags att stanna och äta kaka vid lämplig sjö eller bänk, allra helst en bänk vid en sjö.
För mig är det en sport att komma ihåg att låta bli att sätta mig i bilen när jag går ut på morgonen.
Jag saknar att se honom susa förbi på cykelvägarna och faktum är att jag fortfarande håller utkik efter hans hjälm, reflexväst och vandringsbyxor när jag kör genom Sävedalen; det är så djupt rotat att jag inte vet hur man slutar.
Gymnastikdirektören i min far kunde aldrig förstå varför jag tog bilen den korta vägen till mitt kontor och även om jag hade rimliga förklaringar om mat som skulle handlas, böcker som skulle förflyttas och barn som skulle skjutsas så visste jag ju att han hade rätt. Det är svårt att argumentera mot cykling som färdmedel – vad ska man säga liksom? Tänk om jag får för mycket vardagsmotion? I Göteborg finns bara motvind? Jag har pollenallergi och ser inget, när ögonen rinner? Vad ska jag göra med alla pengar jag sparar?
Det håller ju inte. Dessutom gillar jag att cykla.
När pappa hade lämnat oss blev trampsuget allt starkare och efter en flytt längre bort från kontoret tyckte jag ironiskt nog att det var dags. Ju längre desto bättre, som vi säger i cykelbranschen. På grund av mördarbackarna till mitt nya hem slog jag efter lång betänketid till på en elcykel, vilket ändå känns som godkänt fusk. Självklart körde pappa utan el; vid 85 tyckte han fortfarande att det var en sport att klara alla backar för egen maskin. För mig är det en sport att komma ihåg att låta bli att sätta mig i bilen när jag går ut på morgonen.
Vi får väl se hur det går med de nya vanorna, tänkte jag efter en första vårtur – tills jag läste i GP häromdagen att antalet cykelresor i Göteborg har minskat med fyra procent sedan 2022. Det är ju aningen pinsamt för världens mest hållbara stad för sjunde året i rad och kräver uppenbarligen en laginsats. Vi som bor och arbetar i en grannkommun får helt enkelt ta några extra svängar och korsa kommungränsen lite oftare för att hjälpa storebror. Kommunen misstänker att det myckna regnandet 2023 är en av orsakerna till minskningen, men som alla vet är regnet det minsta problemet när man cyklar i Göteborg. Har förresten regn stoppat någon göteborgare någonsin? Är inte regn och motvind hela vår drivkraft?
Men nu spelar varken väder, vägarbeten eller det faktum att halva stan är uppgrävd någon roll; här ska trampas. Helst hade jag velat ha ett uppmuntrande pling varje gång jag passerar en mätstation, men man kan ju inte få allt. Vandringsbyxorna är på och mina cykelturer räknas. Snart sitter jag med kalendern och fyller i dagens avverkade sträcka.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
