”Det första som mina tre söner kommer att göra när jag är död är att raka av mig skägget, har de sagt”

Du är professor i neurokemi vid Göteborgs universitet.

– Ja.

Du är överläkare i klinisk kemi på Sahlgrenska.

– Ja.

Du jobbar på att förbättra diagnostik och behandling av Alzheimers och andra hjärnsjukdomar. Har jag glömt nåt?

– Ja, jag leder också ett laboratorium i London. Och i nästa månad tillträder jag en tjänst på ett universitet i Wisconsin.

Är du säker på att de valt rätt Henrik Zetterberg? Om man googlar på ditt namn får man först upp Henrik Zetterberg, före detta ishockeystjärna i Detroit Red Wings. Tänk om de i själva verket vill ha en förstärkning till universitetslaget i ishockey?

– Nej, här gäller det en professur, en gästprofessur. Men min namne och jag är medvetna om varann och beredda på att vi kan förväxlas. Jag har fått ett signerat idolfoto av honom.

Spelar du bordtennis? Löser du korsord? Äter du blåbär? Det sägs att sådant hjälper mot Alzheimers.

– Det är så mycket som sägs.

Är det så?

– Ja. Men ett gott råd är att inte utöva boxning.

Du är känd för att cykla i ur och skur. Hur lång tid tar det från ditt hus i Mönlycke till labbet i Mölndal?

– 26 minuter. Och från Mölndal till Sahlgrenska tar det 13-14 minuter. Att cykla är bra motion. Det enda tråkiga är att ens cykel stjäls vartannat eller vart tredje år. Därvidlag är Mölndals Bro ett av de sämsta ställena för cykelparkering. Rätt som det är dyker det upp en skåpbil med några bovar som bara lassar in cyklarna.

Du har ett skägg som får en att tänka på bibliska profeter, Rasputin, Dostojevskij eller medlemmarna i rockgruppen ZZ Top. Har du inspirerats av någon av dessa?

– Nej. Jag har haft skägg ända sen ungdomens dagar, i början ett diskret, sedan lät jag det växa utan förebilder. Det första som mina tre söner kommer att göra när jag är död är att raka av mig skägget, har de sagt. De är nyfikna på hur jag egentligen ser ut.

Karakterisera dig själv med tre ord!

– Glad. Lättrörd. Envis.

Envis?

– Ja, i den meningen att jag inte ger upp i första taget. Det är en god egenskap för en forskare.

Har du någon idol?

– Karl Popper, filosof och ledande vetenskapsteoretiker under 1900-talet. Han är inte lättillgänglig, men jag kämpar på med honom. Poppers vetenskapliga utgångspunkt är att vi i själva verket inte vet någonting. En utmanande tanke, eller hur?

Vad är det bästa du vet?

– Livet. Det är fantastiskt att leva, låta sig berikas och få erfarenheter. På ett mer prosaiskt plan tycker jag att det är roligt att gå ut och dricka öl med goda vänner. Eller med Finska filmklubben.

Eh?

– Finska filmklubben är inte så känd. Den består av min äldste son och mig. Vi går till exempel och tittar på en film av Kaurismäki, säg ”Höstlöv som faller”, och efteråt sitter vi ner och diskuterar den över några öl, det är mycket trevligt.

Hur ser dina medievanor ut annars?

– De är ganska konventionella. Tidningar på skärm. På söndagskvällarna lyssnar jag på ”Kalejdoskop” i P2 som presenterar oväntad musik från hela världen och från alla tider – och med gäster som vet vad de talar om.

Om nätterna, när jag sitter och läser uppsatser och utredningar, har jag på ”Notturno”, klassisk musik. Det är perfekt.

Sture Hegerfors