Män i shorts.
Män i shorts. Bild: Linus Sundahl-Djerf/SVD/TT

Sara Kadefors: De manliga shortsmotståndarna håller på att dö ut

Och vilsna kvinnor gör bort sig i kaftaner.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

Redan förra året ägnade vi oss åt att räkna stråhattar på Österlen. Är det något med luften där? Maten? Något händer i vilket fall med dresscoden på medelålders män så fort man närmar sig Skåne. Stråhatten och den skrynkliga linneskjortan åker på allt oftare ju längre söderut man kommer.

På västkusten är det fortfarande moderat vibes som gäller: pikétröja, tajta kortbyxor, seglarskor. Någon enstaka stråhatt, men hellre en sjömansskjorta i så fall. Jag har länge känt mig obehaglig till mods när jag stött på medelålders män i detta plagg. Känns det inte lite infantilt att klä sig som en pojke på sjön när man är över fyrtio – och var inte Håkan tonåring när han började? Säkert undrar han i hemlighet vad han ställt till med när han ser gubbsen stoltsera i full seglarmundering bland publiken på Ullevi.

ANNONS

Men tillbaka till stråhattarna. De är på Österlen i år också, kan jag intyga. Så fort man kliver ur bilen möts man av ett gäng. Allt som oftast sitter de på en medelålders fondmäklare från Stockholm som vill lura andra att tro att han är en avslappnad dude som tar dagen som den kommer. Ibland röks det cigarr till hatten, men oftare kommer den med lite rökt fisk och ett glas vitt på någon veranda. Halv- eller helskägg är obligatoriskt.

Tillåt mig att dröja en stund vid hattens patina. De med nya, hela hattar kan hälsa hem. Det som tycks gälla är ”ju trasigare desto bättre”, ungefär som i Torekov med badrocken. Där ska man spatsera till bryggan i frottérocken innan man ställer sig i kön till bageriet för att köpa sina färska frukostfrallor, och det är den som har den äldsta och slitnaste badrocken som vinner. Utifrån dessa sista trådar kan man utläsa vilka som är de riktiga rikisarna med anor i trakten.

Jag pratar med min vän, som bär hatt, för att höra vad han har att säga. Han är tunnhårig och förklarar att hatt är nödvändigt för att han inte ska bränna skallen i solen. Han menar också att hans hatt inte är en vanlig halmhatt. Jag tänker att jag inte ser nån skillnad och att hatten ser så mycket ”vanlig halmhatt” ut som den kan bli, men det håller jag tyst om. Är det viktigt för honom kan han väl få tro att han höjer sig över de andra stråhattsgubbarna.

ANNONS

Hur länge ska man fortsätta att försöka se ut som en ljuv sommarflicka?

Min vän tillhör för övrigt det utdöende släkte som hävdar att man inte får bära shorts som man, hatt men inte shorts alltså. Han håller ståndaktigt fast vid sin princip, trots att hans före detta svärmor sagt att hans ben är hans främsta tillgång. Jag har märkt att shortsfrågan är laddad hemma också. Min man nickar diskret mot folk på stan som han tycker har taskig stil och frågar om han ser ut som den eller den i sina shorts. Jag försäkrar honom om att så inte är fallet och att allt hänger på vilken typ av shorts man har, men han känner sig lika utklädd ändå.

Det inte bara män som blir lite vilsna på sommaren. Många kvinnor envisas med att klä sig i skira kaftaner för 3 500 spänn från samma välkända märke, fast projektet inte alls synkar med väderleken i vårt avlånga land. Hur många gånger per år kommer ett luftigt tygstycke någonsin att kännas som det självklara valet? Kaftanen består i stort sett av ett enda stort skynke, så det går ju inte heller att ta på en tjocktröja över när solen går i moln. Weard.

Själv kämpar jag med de blommiga klänningarna som så lätt åker fram ur garderoben den här årstiden. Hur länge ska man fortsätta att försöka se ut som en ljuv sommarflicka? Blir det inte lite absurt till slut? Infantilt, som sjömanskostymen? För att inte tala om ”hotpantsen”, de minikorta sexiga shorten som även medelålders har en fäbless för. Nån måtta får det eventuellt vara.

ANNONS

Mitt största problem är trots allt skorna. För en person med ”kollapsad fot”/”nertrampat främre fotvalv” existerar inga nätta sandaletter. Vid kortare promenader varma dagar fungerar ett par ergonomiska tofflor av den sort som sjukvårdpersonal har på jobbet. Annars är det enda som existerar i mitt liv ett par gymnastikskor med en halvmåneformad sula som man kan rulla fram på. Hur mycket jag än försöker finner jag inga tecken på nån trend för dessa skor, varken på Österlen eller nån annanstans.

Missa inget från GP Världens gång!

Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

ANNONS