Mysteriet på Greveholm är den första av SVT:s julkalendrar som får en uppföljare.
Regissören och manusförfattaren, Dan Zethraeus, fick en förfrågan om att lämna in ett julkalenderförslag. Han kontaktade Sven Ahlström och Pierre Lindstedt som spelade spökena Jean och Staffan i Mysteriet på Greveholm 1996. De ville gärna vara med och det blev en fortsättning. Men vad var det som gjorde historien om slottet så populär från början?
– Det har jag använt även i denna kalender och det är att man har en fot i verkligheten: barnen går i skolan på dagarna, de är en vanlig familj, sen är det ett enormt äventyr när de kommer hem från skolan. De kommer till ett slott med två spöken, det öppnas hemliga dörrar och sen tar den spännande delen helt över. Men jag tror att barn gillar det här med att känna igen sig i vardagen. Identifikation är viktigt, säger Dan Zethraeus och fortsätter:
– I den här historien får man veta lite mer om vad som egentligen hände i den första kalendern. Men den är ju framför allt skriven för en ny publik som är sju till tio år. Den här är mer spännande på ett verkligt sätt. Vi har kanske tonat ner humorn och det galna och har lyft fram en lite mer trovärdig känsla, menar Dan Zethraeus som skrivit Grevens återkomst tillsammans med Jesper Harrie.
Familjen från den första julkalendern har för länge sedan lämnat slottet Greveholm och nu flyttar en ny familj in, en familj bestående av mamma Kicki, pappa Stig och de två barnen Saga och Benny.
– Benny är rädd och blyg, vågar inte så mycket. Men han blir modig mot slutet, säger Axel Paulander om sin rollfigur.
– Saga är modig, inte rädd. Hon gillar spöken och vampyrer och sånt, berättar Saga Petersson om sin namne i julkalendern.
Än så länge är Axel och Saga inte nervösa, men visst funderar de på vad folk ska tycka och tänka om årets julkalender.
– Alltså, mina kompisar, de kan tycka att något är roligt, men en vecka senare är samma sak det tråkigaste som finns på jordens yta. Hoppar de över något avsnitt av julkalendern då och då, kommer de inte fatta något och då kommer jag bara få tio miljoner frågor, säger Axel Paulander.
– Ja, om man missar ett avsnitt missar man väldigt mycket. Det är mycket detaljer, en ganska komplicerad historia, menar Saga Petersson.
Som nyinflyttade på slottet möter barnen bland annat Spöket Staffan, spelad av Pierre Lindstedt.
– Staffan är en gammal bonddräng, lite naiv, väldigt förtjust i mat. Han är ett väldigt snällt spöke, inte farlig på något sätt. Det är väl inte Jean heller, men han är mer allvarlig och lugn, säger Pierre Lindstedt som numera är pensionär.
Han, som också spelade hustomte i Superhjältejul för tre år sedan, konstaterar att det alltid är speciellt att vara med i en julkalender.
– Ja, så är det ju. Det finns kollegor som är lite avundsjuka för att de aldrig har varit med i någon kalender. Det är en kul grej att få göra som skådis, säger Pierre Lindstedt.
I rollerna: Barnen Saga och Benny spelas av Saga Petersson och Axel Paulander. Spöket Jean av Sven Ahlström och spöket Staffan av Pierre Lindstedt. Barnens föräldrar spelas av Sanna Persson Halapi och Rikard Ulvshammar.
Manus: Dan Zethraeus och Jesper Harrie.
Regi: Dan Zethraeus.
När ett filmuthyrningsföretag för två år sedan ordnade en omröstning om vilken julkalender som egentligen varit den bästa, då vann Trolltider från 1979. På fjärde plats kom Mysteriet på Greveholm från 1996.
