Svenska tv-thrillers har inte haft det så lätt genom åren. Ambitionsnivån har varit hög och skådespelarna namnkunniga, men lite för ofta har alltihop strandat i ansträngda klichéer, stolpig dialog och grovt tillyxad handling. Det har sällan varit spännande och i princip aldrig känts vidare trovärdigt. Men på senare år har något hänt. Gåsmamman, Midnattssol, Jordskott, Bron (såklart) och Springfloden är alla lyckade exempel på riktigt starka svenska tv-dramer.
Svettiga stunder
Dit upp når inte riktigt Innan vi dör, men vårens stora thrillersatsning på SVT bjuder ändå på känslostarka ögonblick, svettig infiltratörsångest och ett par rejält pulshöjande stunder.
I centrum står polisen Hanna Svensson (Marie Richardson) som i början av serien låter gripa sin knarklangande son Chippen (Adam Pålsson). Efter att ha suttit av ett tvåårigt fängelsestraff för narkotikabrott kan Chippens relation till sin mamma i bästa fall beskrivas som frostig och han tar jobb som diskare på den kroatiska familjen Mimicas restaurang i Stockholm.
Under tiden har Hanna av lite oklara anledningar flyttats ned från Rikskrims enhet för organiserad brottslighet och arbetar nu på den något mindre sexiga ekoroteln. När hennes älskare och kollega Sven Birgersson plötsligt försvinner inser Hanna att han varit mitt uppe i en hemlig utredning. Hon tar över kontakten med Birgerssons anonyma infiltratör "Inez" och får därmed hjälpa till i jakten på Birgerssons förmodade kidnappare.
Lånat av Sons
Efter flitigt messande med "Inez" spanar Hanna tillsammans med Magnus Kreppers luggslitne och Gunvald Larsson-burduse utredare Björn och deras hårt pressade mellanchef Tina (Sofia Ledarp) i en helt annan riktning än vad resten av roteln gör, som utgår från att det är det kriminella mc-gänget Mobsters som ligger bakom försvinnandet. Mobsters är för övrigt i krig med det rivaliserande gänget Delinquentos efter ett mord på Mobsterledarens fru (det är inte bara vinjetten som påminner om Sons of Anarchy).
Samtidigt sugs Hannas son Chippen allt djupare in den kriminella familjen Mimicas verksamhet, och han attraheras av dottern Blanca som är ihop med den oberäknelige och direkt livsfarlige Stefan.
Lite för mycket utfyllnad
Efter fem timslånga och stundtals småsega avsnitt har jag tagit mig igenom halva serien, och det är först då som Hanna inser vem infiltratören "Inez" egentligen är. Då vi andra har begripit det redan i andra avsnittet dras Innan vi dör med lite för många transportsträckor, lite för mycket tom utfyllnad.
Historien är i grunden engagerande på flera plan, inte minst Hannas och Chippens plågade mamma/son-relation, och det finns ett par småsvettiga nagelbitarstunder när "Inez" håller på att avslöjas. Men det krävs att tempot drivs upp under resterande avsnitt för att intresset ska hålla hela vägen i mål.
