Suzanne Ostens nya film Flickan, mamman och demonerna kommer att få 11-årsgräns när den har premiär nästa fredag. Statens medieråd gjorde filmen barnförbjuden då de ansåg att den kan ge upphov till stark rädsla, oro och förvirring hos yngre barn. I filmen, som har sin grund i Suzanne Ostens självbiografiska bok Flickan, mamman och soporna (1998), får vi möta flickan Ti och hennes mamma Siri som är psykiskt sjuk och ser demoner ingen annan kan se.
Regissören Suzanne Osten har vigt sitt konstnärliga liv åt att skapa angelägen teater för barn och unga. Förra året utsågs hon också till svensk barnfilmsambassadör eftersom Filminstitutet då ansåg att svensk barnfilm behövde en knuff i rätt riktning för att bli mer relevant för sin samtid. Nugör Suzanne Osten också sin första egna barnfilm på tio år.
Filmen riktar sig, enligt regissören men även Eva Esseen Arndorff, vd för filmdistributören TriArt Film, till en publik från 11 år. En åldersgräns som möjliggör även för 7-åringar att se filmen i vuxet sällskap.
I början av mars gjorde dock Statens medieråd en annan bedömning, och satte 15-årsgräns på barnfilmen, som därmed blev barnförbjuden. Rådet menar att filmen kan medföra stark rädsla, oro och förvirring och vara till skada för välbefinnandet för barn under 15 år.
Ett överraskande beslut som väckt debatt i kultursverige. Den 23 mars överklagades beslutet också till Förvaltningsrätten. Med anledning av debatten har Statens medieråd lagt ut ett förtydligande på sin hemsida, där de skriver att beslutet baseras på ett skadlighetskriterium. De hänvisar till lagen om åldersgränser för film som ska visas offentligt (2012:1882) och påpekar att lagen inte medför att hänsyn tas till exempelvis en films kvalitet eller målgrupp.
Per Vesterlund, filmvetare och universitetslektor vid högskolan i Gävle, satte sig 1 april på Förvaltningsrätten tillsammans med övriga sakkunniga: beteendevetaren Gudrun Uddén och juristdomaren Agneta Eberhardt för att se filmen Flickan mamman och demonerna. Därefter följde en lång och intensiv diskussion.
– Det är ett av de i särklass svåraste ärendena jag haft att besluta om, säger Per Vesterlund som haft liknande uppdrag sedan 2010.
– Filmen är väldigt suggestiv och ställer mycket på sin spets.
Varför var beslutet så svårt?
– Inte minst på grund av den stora mängden bilagor vi skulle ta ställning till, som inkommit från filmbolaget, Suzanne Osten själv och olika teatervetare som alla belyste olika principfrågor. Skrivelserna utgjorde underlag för den sänkta åldersgräns de ville ha.
De sakkunnigas långa diskussion kom att handla både om filmen som enskilt verk och sammanhanget i stort.
–Den här filmen är ju knuten till en så pass känd upphovsman, att det fanns med i vår bedömning vilket annars inte är brukligt. Det är en intressant film som knyter an till tidigare filmer och verk som Suzanne Osten gjort om sin barndom, konstaterar Per Vesterlund.
Är inte medierådets beslut om 15-årsgräns, och även Förvaltningsrättens nya prövning, i ett sätt att omyndigförklara regissören just i egenskap av barnfilmsambassadör?
– Det var en aspekt som fanns med oss i vår bedömning. Suzanne Osten har ju en unik kunskap kring de här frågorna: om barnkultur, barnpublik, film och utsatta barn. Men det är svårt att säga om det alls, eller i hur hög grad, det påverkat vår bedömning.
Var ni eniga i ert beslut?
– Ingen var tvärsäker, men vi vägde oss fram till en enighet. Och som jag uppfattade det var det en väldigt bra diskussion.
