En bra predikan kan ha mycket att säga även en ateist och pastorn och författaren Tomas Sjödin hittar ord som når djupt in i de medmänniskor han ser oss alla som. Inte undra på att han valts till vintervärd om och om igen och proppade igen gångarna när han talade i GP:s monter på Bokmässan.
Hans vinterprat börjar och slutar i den egna kökssoffan i huset strax utanför Göteborg där han varje morgon sitter och väntar på den smala rand av ljus som kommer smygande och plötsligt bara är där. Det handlar om ljuset som alltid kommer tillbaka även efter de svartaste och mest sömnlösa nätterna.
Och om att inte vara rädd för mörkret. Det går ju att tända ljuset till exempel.
"Inte för att livet blir säkrare för att en 25 wattslampa lyser, men vi, de mörkrädda, vet att ljuset gör skillnad". Eller att dela mörkret med någon. "Att prata är att driva mörker på flykten. När saker är sagda stillar ofta luften. Vilsam tystnad kan infinna sig."
Att finnas för någon annan och orka berätta för varandra om tillvarons slukhål gör att de blir lite mindre, påminner Sjödin. Ett sympatiskt budskap värt att bära med sig så här i juletider.
