Visst är det någonting alldeles särskilt med dessa svenskspråkiga finlandsförfattare. Världen verkar hända i och mot dem, inte tvärtom. Deras roll blir att stillsamt registrera den, för att sedan syna sina egna känslor till det som inträffar.
Det gäller den olycklige Karl August Tavaststjerna. Det gäller Tove Jansson i sina vuxenböcker. Och det gäller Kjell Westö.
Tyvärr är det inte bara i manuset som passiviteten märks av i Westös program. Han verkar läsa innantill och missar ibland att betona slutet på meningarna. Lyckligtvis besegrar det elegant komponerade innehållet till slut den slöa formen, och vi kan följa med utan att somna – men inte utan ansträngning.
Inspirerad av Proust zoomar dagens värd in och ut i scener från uppväxten. Minnet av ynglingen som läser serier på pojkrummet växer till att innefatta segregationen på stad och land under 60- och 70-talen, till att skildra världssituationen i och med Helsingforskonferensen 1975. Därefter går Westö igen till det lilla, det egna, det personliga i en nyinköpt ELO-vinyl. Allt hör ihop. Berättelsen om detaljen är berättelsen om världen.
Lev i nuet, jobba hårt och ställ upp för andra. Sensationellare teman än så blir det inte. Men humorn finns med i varje steg, och sällan känns väl sådana sanningar mer äkta än när de uttalas med finlandssvensk brytning.
Sista meningen: Jag hoppas att ni har orkat lyssna på berättelserna och gillat musiken. Och så hoppas jag att ni får en riktigt fin och lite magisk julikväll.
Musik: Ett populärmusikaliskt potpurri, med indierock, blues, hiphop och rock 'n' roll från olika eror. Svenska Akademien och Arcade Fire överraskar mest.
Morgondagens sommarvärd: Linda Pira, artist.
