– Det är jättestort, verkligen ett drömscenario, säger Amanda Kernell om uttagningen.
Kortfilmen Stoerre Vaerie (Norra Storfjället) handlar om 78-åriga Elle-Marja, som avskyr samer trots att hon själv är av samisk släkt. När hennes syster dör vill hon först inte återvända till hembyn för begravningen, men hon övertalas snart av sin son.
Stora delar av inspelningen ägde rum i Lappland, vilket hade både sina förtjänster och svårigheter. Någonting som filmteamet var överens om redan från början var att undvika någonting som de kallar vykortism.
– Folk blir lätt bortkollrade av en vacker fjällmiljö. Men det känns inte vackert och fritt för Elle att återvända hem. Det är mer dubbelt. Vi var alltså tvungna att ha något i varje bild eller i musiken som vägde upp, vilket blev en utmaning.
En bakgrund till Elle-Marjas känslor som är välkänd i samiska sammanhang, men kanske inte helt bekant för en svensk biopublik, är den samiska folkskingringen.
30-talets tidstypiskt rasistiska politik från den svenska staten delade närmast godtyckligt upp samerna, ibland även inom familjerna, så att vissa barn gick i vanlig svensk skolaoch andra i så kallad nomadskola. I båda skolvarianterna var det samiska språket otillåtet, och barnens ursprung målades upp som någonting skamligt.
En av nomadskolornas uppgifter var att behålla samerna ociviliserade. Det åstadkoms med undermåliga kunskapskrav och förbjudandet av moderna bekvämligheter, så som sängar och bestick – farliga lockelser som kunde leda bort samerna från nomadtillvaron och in i ett liv som det rasbiologiska institutet inte ansåg passade dem.
Oavsett vilken skola man skickades till var emellertid lärdomen från överheten densamma: Samer var underlägsna, av ett annat slag.
– Filmen är min personliga kärleksförklaring till den generationen. Den handlar om att äntligen få komma hem och om försoning, säger Amanda Kernell.
Somliga i Elle-Marjas ålder har våldsamt brutit med kulturen och sitt språk. Många väljer att inte tala om det som inträffat. Det är en konflikt, en skam och en tystnad som Amanda, uppvuxen med en samisk pappa och en icke-samisk mamma, har fått uppleva på nära håll i sin egen familj och släkt.
Är det en politisk film?
Hon funderar en stund innan hon svarar.
– Det är klart att den är det. Men en film är inte ett brandtal. Som filmskapare är jag intresserad av stora personliga dilemman, men det går alltid att fråga sig vilken politik som ligger bakom dem.
En del kanske tolkar Elle-Marjas upprörda känslor över sin hemkomst som bottnande i en personlig konflikt mellan henne och systern. Sådana tolkningar ska också få finnas, menar Amanda Kernell, för hon som regissör vill inte skriva publiken på näsan. Därför tycker hon också att det är ett tveeggat svärd att berätta alltför mycket om filmens bakgrund inför visningarna.
– Men det är nog viktigt ur kunskapssynpunkt ändå. Jag önskar bara att man inte fortfarande behövde förklara den samisksvenska kolonialhistorien och att fler saker var införstådda. Men där är vi inte. Av någon anledning lärs det inte ut i skolorna.
Fakta: Stoerre Vaerie
• Visas i dag klockan 15.00 på Draken.
• Språk: sydsamiska/svenska
• I rollerna syns bland andra Maj Doris Rimpi, Olle Sarri och Anne Biret Somby.
• Har utöver uttagningen till Sundance valts ut till Göteborgs filmfestivals tävling Startsladden, där den gör upp om en halv miljon kronor.
• Amanda Kernell kommer från Umeå, men bor i dag i Köpenhamn.
• Stoerre Vaerie är tänkt som en prolog till en framtida långfilm.
