Ruben Östlund inför nattens Oscarsgala: ”Jättestolt”

Ruben Östlund sitter i en stol i bungalow nummer tjugo på Sunset Marquis, ett av världens mest berömda rockhotell. Regndroppar smattrar ihärdigt mot fönster och tak och för tankarna till regissörens hemstad Göteborg, snarare än soliga Kalifornien. Östlund har ett tajt schema under Oscarsveckan men har så sakteliga börjat smälta det faktum att hans film är nominerad för tre av de allra tyngsta Oscar-statyetter som en filmregissör kan få.

– Det som är häftigt med nomineringarna är att de har tittat på filmtitlar från hela världen och det är ju jättetuff konkurrens, säger han.

Stående ovationer

”Triangle of sadness” hade premiär på Cannes filmfestival i maj och belönades med en åtta minuter lång stående ovation och en Guldpalm. Sedan dess har filmen tuffat vidare på sitt segertåg genom världen och plockat hem två Golden globe-nomineringar, fyra European film award-priser och sex Guldbaggar – för att slutligen parkera på ändstationen Hollywood med Oscars-nomineringar i kategorierna bästa film, bästa manus och bästa regi.

Det kan förvisso anses som helt rimligt att en mörk komedi i sann Nordic noir-anda går hem hos hemmapubliken, men att en film med teman som kretsar kring obekväma könsroller, klassförakt och som visar hyperrealistiska spy- och diarréscener har bejakats av den stelbente Oscarsjuryn kom måhända som en överraskning för gemene man. Dock inte för regissören själv.

– Amerikanarna har faktiskt tagit till sig ”Triangle of sadness” bättre än svenskar, åtminstone vad gäller filmkritiker, säger han.

Nattsvart satir

Filmen, som är indelad i tre kapitel följer influencer- och modellparet Carl och Yaya, spelad av Harris Dickinson och Charlbi Dean i tre olika scenarion: i modellvardagen, på en lyxyacht och slutligen på en öde ö. Den nattsvarta satiren slår ner på influencerkulturen och dissekerar maktbalansen mellan den rike och den fattige.

– Det är självklart att jag är politisk med filmen, men jag är inte politisk på det partipolitiska sättet, det har inte varit min målsättning. Filmen skildrar en sorts extrem individualism och synen på oss människor som en businessmodell, säger han. Regissören menar att en del av filmens Oscar-framgång kan handla om sättet på vilket den speglar vår samtid.

Mål att få människor lämna salongen

– Huvudpersonerna i filmen, de här modellerna som brandar sig själva visar på hur ekonomi har sipprat ner i våra privata relationer och det får ju en massa konsekvenser när mänskliga relationer bara ses som affärstransaktioner. Filmen handlar om hur vårt beteende utgår från materiella förutsättningar snarare än individens specifika egenskaper, säger han.

Glitterfabriken Hollywood med Oscarsgalan som sin största årliga firmafest och med miljardärer vid rodren verkar regissören se som en del av samma mynt och han berättar att han även fortsättningsvis kommer att använda sig av sin karakteristiska samtidssatir för att provocera och bita handen som föder honom. Östlund skojar om målsättningen med sin nästa film, ”The entertainment system is down”.

– Mitt mål är att ha den visningen på Cannes filmfestival, där allra flest människor lämnar salongen på grund av filmen, skrattar han.

Den kommande långfilmen utspelar sig på ett långflyg, där underhållningssystemet, laddningsstationerna och wifi-anslutningen kollapsar.

– Du kan ju tänka dig ett flyg som är runt tjugo timmar långt och ganska snart efter att planet har lyft så får passagerarna reda på att det inte går att ladda mobilen. Och när telefonerna är urladdade så är dessa moderna människor som är dopaminberoende av allt scrollande dömda till att ha tråkigt och umgås på gammalt, analogt vis, säger regissören.

–Jag tror att bryta rytm är mer provocerande än grafiskt våld eller sexuellt innehåll. Att bryta rytm skapar en fruktansvärd frustrationen i oss, säger han om filmen.

Östlund berättar att en del av den kommande filmen är en realtagning, där publiken får följa en pojke som måste sitta utan sin ipad och ”bara vara” och att biopubliken kommer att bli en del i pojkens vånda.

– Det kommer att bli väldigt spännande att se hur de reagerar på det där, säger regissören med ett skratt.

Henrik Dorsin om Oscarsgalan: ”Läskigt”

Men nu är det ”Triangle of sadness” och Oscarsgalan som gäller. Östlunds bungalow fylls på med allt mer folk. Filmproducenten Erik Hemmendorff tittar ut mot palmbladen som viker sig i regnet från bungalowns terrassfönster. En av filmens stjärnor, den kroatisk-danske skådespelaren Zlatko Burić (som spelar den kapitalistiske ryssen Dimitry) har regndroppar i sitt stora, burriga hår. Han slår sig ner på en säng mellan skådespelarna Henrik Dorsin och Arvin Kananian och berättar sedan ivrigt på ömsom danska, ömsom engelska om Ruben som regissör.

– Ruben var vår kapten, men han gav oss stora friheter att utforska dels våra karaktärer, men även de olika situationer som våra karaktärer befann sig i, berättar han.

Skådespelartrion Burić, Kananian och Dorsin berättar att de kommer att gå på Oscarsgalan tillsammans.

– Det är läskigt, säger Dorsin om galan.

– Men vi håller fast vid varandra, tillägger Arvin Kananian skämtsamt och håller i sina skådespelarkollegor.

Den enda på Sunset Marquis som inte verkar ha några som helst Oscar-nerver, är Ruben Östlund själv.

– Jo men, man blir ju jättestolt naturligtvis… Och lite ödmjuk kanske, säger han, men ångrar sig i samma sekund:

– Nej, inte ödmjuk, haha. Men visst, det är ju jätteroligt!

LÄS MER:Här kan du se de hetaste filmerna inför Oscarsgalan

LÄS MER:Grotesk estetik i Oscars-heta ”På Västfronten intet nytt”

LÄS MER:Snällare komiker ska garantera färre örfilar på årets Oscarsgala

LÄS MER:Zelenskyj nekad att medverka på Oscarsgalan – i år igen

TEXT

Sanna Posti Sjöman